Trallpunk, nej tack
De norrländska punkarna i Skumdum har på sin tredje platta, Skum of the land, lämnat det svenska språket till förmån för engelskan. Men trallpunkstämpeln blir de inte av med i första taget.
bildtext: ²Förbannade trallpunk.² Pierre Pettersson (tvåa från vänster) suckar över trallpunkstämpeln bandet dras med. Bakom Pierre står Marcus Lindkvist (t v) samt Chris Tjärnlund och Patrik Stenman.
Foto: Paulina
Så det står Skumdum på affischen när kvartetten nu kommer till Ungdomens hus på lördag (förband är Uppsalas Apoteket Apan) för att visa att det går minst lika bra att sjunga punkiga melodier på engelska. Om inte ännu bättre. UNT ringde upp sångaren Pierre Pettersson för att kolla läget inför spelningen.
Varför har ni ersatt svenskan med engelska?
- Jag bodde i Spanien ett tag och där blev jag kompis med en engelsk kille som översatte några av våra låtar. När vi testade att spela in dem insåg vi, med byxorna vid fotknölarna, att det blev asbra och faktiskt svängigare än på svenska. Vi har egentligen alltid legat närmare den amerikanska punken än trallpunken. Ända sedan starten har vi lyssnat på band som NoFx, Lag wagon och No use for a name.
Du pratar om era amerikanska influenser, men många kallar er trallpunk.
- Jag vet. Det är både tragiskt och komiskt på något sätt. Men det är verkligen en förbannelse i vissa fall, vi får till exempel ingen chans i vissa hardcorekretsar. De dömer ut oss på förhand. I Spanien däremot kallar de oss "melodiös hardcore".
Det låter bättre i mina öron.
- Jag håller med. Men i Sverige verkar det inte spela någon roll vad vi gör, vi kommer ändå alltid att kallas trallpunk. Jag tycker att vi tveklöst har gjort bästa punksläppet i Sverige, kanske hela Europa, under 2005. Men det kvittar tydligen, eftersom vi lirar "trallpunk".
Så jobbar vi med nyheter