Träffsäkert av Roy Andersson

Svenskt först. Ytterst få regissörer har ett så personligt och udda filmspråk som Roy Andersson. Under ett flera decennier långt skapande har han sparsmakat gjort fyra långfilmer, alla mer eller mindre mästerverk. Även på sin tid så nedskrivna Giliap håller mycket hög klass vid en repristitt.
I år kom den fristående fortsättningen på Sånger från andra våningen, filmen Du levande. Så träffsäkert och konstnärligt skildrar ingen verkligheten genom en kombinerad skratt- och gråtspegel. Färgsättning, miljö och överraskningar bär alla det mycket originella Anderssonska signumet.

Den nya människan var också en stark svensk film där Klaus Härö berättade om den mörka baksidan av svensk socialpolitik på 50-talet.
Annars var det mycket biografierna som fängslade. Andrew Dominiks tolkning av myten Jesse James är en lika fascinerande som gripande dissekering av en psykopat upphöjd till folkhjälte i legenderna. Brad Pitt gör en strålande insats liksom överraskande Casey Affleck som förloraren Robert Ford.
Elisabeth II av England kan inte nog tacka Stephen Frears för det ömsinta och förstående porträtt han gör av henne. Här fick hon ett slags upprättelse för allt dyngkastande utan att hon därmed blir kammad medhårs. Helen Mirren är enastående i huvudrollen liksom Michael Sheen som Tony Blair i denna nutidshistoria.

Ett annat fängslande livsöde är Edith Piaf. Marion Cottillard gör henne helt övertygande i La vie en rose.
Flera filmer i biografihägnet var Ridley Scotts American gangster med Denzel Washington och Russell Crowe. Clint Eastwoods ambitiösa dubbelfilmer Letters from Iwo Jima och Flags of our fathers visar andra världskriget i delvis nytt ljus. Last king of Scotland skildrar Idi Amins uppgång.
Inget år tycks numera fullgånget utan en bra Woody Allenfilm. Med Cassandra's dream gör han i stort sett en ny Match Point.
När verkligheten blir en större mardröm än man orkar med kan det motsägelsefullt nog lindra att konstruera sitt eget, något mindre skrämmande mörker. Det gör elva åriga Ofelia i skuggan av det spanska inbördeskriget i filmen Pans labyrint. Guillermo del Toro står för både regi, manus och foto. Suveränt fasans- och fantasifyllt.

Andra filmer som lever kvar i tanken från 2007 är The stranger inside med Jodie Fosters suveräna spel, Martin Scorseses Departed med Leonardo Di Caprio, Children of men, Little children där Kate Winslet gör en sedvanligt övertygande roll och Notes on a scandal med storspelande Judi Dench och Cate Blanchett i regi av Richard Eyre. Lägg till Vänner för livet med Adam Sandler och Apocalypto där Mel Gibson övertygande återskapade Mellanamerika som det såg ut strax innan Columbus anlände. Danska Direktören för det hele bjöd på mängder av skratt. Dokumentärer som En obekväm sanning, Sicko och Stilla liv skakade om. Den kärva Kärlekens slöja var årets bästa kärleksfilm.

Träffsäkert av Roy Andersson

När man ska sammanfatta ett filmår som 2007 slås jag av hur många riktigt bra filmer det kom, likaså av att flera av dem är svenska. Biografier brukar vara populära på bokmarknaden liksom på vita duken. Dokumentärernas status höjs också vartefter, skriver Björn G Stenberg.