Träbocksthriller

Den sistnämnda fungerar som en ondskefull inre röst och diskussionspartner när den på ytan präktiga mr Brooks funderar över sina egna handlingar. I synnerhet de mer ljusskygga.
Varken Kevin Costner eller William Hurt har funnits i någon riktigt stor eller bra roll det senaste årtiondet, det mesta från dem har varit ganska träigt. Men båda är Oscarsvinnare sedan tidigare. Kevin Costner kunde dock visa att han är en finstämd skådespelare i dramat the Upside of anger 2005 och William Hurt var nära att få en till Oscar, för sin birollsinsats i History of violence, samma år. Här ger de distingerande herrarna både färg och must, samt en originell vinkling till en thriller om en seriemördarpsykopat. De gör det klichétunga och blodiga stoffet riktigt underhållande, med en liten intellektuell touche.

Inledningsvis utnämns Mr Brook till "årets man" av den lokala handelskammaren i Portland. Han är gift och har en dotter på college. Men han kryddar vardagen med att mörda människor han inte känner, livligt påhejad av sin låtsaskompis Marshall. Ingen anar någonting. Mr Brooks fasad är oklanderlig och han är ytterst noggrann i planläggningen av sina dåd. Han är dessutom rik och har en omfattande teknisk utrustning gömd i sin exklusiva keramikverkstad på tomten.
Men så begår han ett misstag och får en utpressare, spelad av Dane Cook, på halsen. Dessutom får Demi Moores mordutredare upp vittringen på denna "Finger-print-killer". Hans signum är nämligen ett blodigt fingeravtryck som han lämnar på varje brottsplats. Som en ytterligare börda på hans axlar läggs misstanken om att hans egen dotter har ärvt mördargenen från honom. Det blir kort sagt lite motigt för mr Brooks.

Det tar ett litet tag innnan man vänjer sig vid dessa dialoger mellan Mr Brooks och hans låtsaskompis. Några av intrigens vändningar är aningen oväntade, andra inte. Visst har filmen gott om klichéer, de flesta filmer om seriemördare har en egen dyster logik som även denna flirtar med. Men här finns en viss elegans i berättandet, som är kryddat med nattsvart humor.
Filmens psykologi är av det populära slaget, Hollywood kan sannerligen konsten att göra personlighetsklyvning till ren underhållning. Men helt omoraliskt är det inte, här drabbas förövaren av eftertankens kranka blekhet på värsta möjliga vis.
En thrillers bästa ingridiens är smarta karaktärer, det kan rädda mycket även om filmen egentligen är på b-filmnivå. Här sitter man faktiskt och undrar hur det ska gå, vilket är ovanligt när det gäller seriemördargenren.

Träbocksthriller

MR BROOKS. Underskatta aldrig en träbock. Två träbockar i teamarbete kan bli fullkomligt förödande, eller också kan det bli rätt bra. Som i Mr Brooks, där titelrollen spelas av Kevin Costner och titelrollens onda genius Marshall av William Hurt.