Totems dockor ut ur garderoben

Nyligen beslutade nämligen Uppsala kommuns kulturnämnd att några av Teater Totems 200 gamla dockor ska ställas ut permanent i Uppsala och att resten ska deponeras hos Dockteaterfabriken i Västerås och Filipstad.
Därmed uppfyller alltså kommunen, sent omsider, ett av de villkor som Teater Totem satte upp när de donerade föremålen till kommunen redan 1990, att."samlingen bevaras i sådant skick att den kan utställas i Uppsala".

En av dem som har fått vänta i nästan två decennier på att dockorna ska få ett välförtjänt hem är Julia Ahumada, en gång scenograf och dockmakare hos Teater Totem.
- Det har inte känts bra när dockorna har varit instängda. Flera av dem har jag själv tillverkat. De känns som mina barn, säger hon.
Sedan teatern lades ned har Julia Ahumada bland annat ägnat sig åt att vårda minnet av Teater Totem, som ordförande i föreningen Totems Minne och som arrangör av två dockteaterfestivaler i Uppsala. Många gånger har hon upplevt det som en ojämn kamp.
- Jag vågar inte hoppas för mycket ännu, men jag tror att jag kommer att bli nöjd med den lösning som kommunen nu har kommit fram till, efter alla dessa år, säger hon.

Teater Totem grundades av den starka teaterprofilen Vojo Stankovski. Han kom från Makedonien till Uppsala på ett stipendium och stannade kvar, först som skådespelare vid Uppsala Stadsteater på 1960-talet och senare som dockteatermästare med en egen teater.
- Vojo Stankovski var väldigt engagerad och karismatisk. Han talade tio språk och var mycket bildad. Vi var många som var aktiva inom Teater Totem, men det var Vojo som var stjärnan, berättar Julia Ahumada.
1989 avled Vojo Stankovski i cancer, bara 48 år gammal. Tanken på att fortsätta Teater Totems verksamhet utan honom kändes avlägsen.
- Vi var förkrossade. För många var Teater Totem synonymt med Vojo Stankovski. Därför bestämde vi oss för att upplösa föreningen och donera dockorna och scenografin till kommunen, säger Julia Ahumada.

Agneta Götlind arbetade som Teater Totems kassör under många år och hon minns tydligt sitt första möte med dockteaterkonsten och Vojo Stankovski.
- Min son var åtta år när jag lät honom gå på en föreställning på Teater Totem. När han inte kom hem i tid gick jag till teatern för att hämta honom. Sedan fick min man hämta oss båda, säger hon.
Agneta Götlind och hennes son fastnade direkt för de fantasifulla dockorna, som var betydligt större och mer detaljrika än de enklare handdockor som många förknippar med dockteater. Efterhand blev Teater Totem vid S:t Persgatan som ett andra hem för henne och flera andra.
- Vojo Stankovski gav ofta barnen ett stort ansvar. De som ville fick gärna stanna kvar och hjälpa till efter föreställningarna. När min son blev äldre fick han sköta ljus och ljud ibland, berättar Agneta Götlind.

Teater Totem turnerade utomlands med sina föreställningar, framför allt i det dåvarande östblocket.
- Den stora skillnaden jämfört med Sverige var att publiken var så stor där, trots att vi spelade på svenska. Dockteater är verkligen ett universellt språk. I Polen och forna Jugoslavien hände det att vi spelade inför 400 personer, säger Agneta Götlind.

Teater Totems historia rymmer emellertid inte bara ljusa minnen. Teaterns mest ambitiösa utlandssatsning 1985 slutade i ren katastrof.
- Vi skulle göra en stor turné i Argentina, Chile, Peru, Bolivia, Ecuador och Brasilien. Men när vi kom fram till Buenos Aires flygplats efter en lång resa med två mellanlandningar, så visade det sig att vårt bagage inte hade kommit med flyget, berättar Julia Ahumada.
I packningen låg bland annat dockor och scenografi till tre olika föreställningar. I 15 dagar försökte teatersällskapet att spåra bagaget, utan resultat. Än i denna dag vet de inte vart det tog vägen.
- Vi kan bara spekulera i vad som hände. Samtidigt som vi mellanlandade i London genomförde polisen en stor kokainrazzia. Kanske förstörde polisen dockorna i jakten på narkotika. En annan teori är att dockorna helt enkelt blev stulna, säger Agneta Götlind.
I stället för att uppträda fick Teater Totem ägna sig åt att resa runt till de olika länderna och berätta för arrangörerna att de inte kunde spela.

Den inställda turnén i Latinamerika försämrade dock inte Teater Totems internationella rykte i dockteaterkretsar. Varje år anordnade teatern bland annat en stor festival som lockade dockteatergrupper från hela världen till Uppsala.
- Vart vi än kom så kände folk till Teater Totem, säger Julia Ahumada.
Om kommunens utlovade, permanenta utställning blir verklighet kan kommande generationer Uppsalabor också bli upplysta om vad Teater Totem var och vad den åstadkom. Inte minst kan de få möta några av de vackra speldockor som nu slutligen ska släppas ut ur kommunens magasin.