Tosca i Rom och Uppsala
Lars Lambert önskar sig en uppsaliensisk originalopera.
Lars Lambert.
Foto:
En första filmatisering av Tosca på de verkliga spelplatserna, som finns kvar intakta, hade gjorts redan på 1970-talet och lär även den finnas tillgänglig på video. Det nya med den italienska musikproducenten Andrea Andermanns uppsättning var förutom de enorma resurserna att varje akt inte bara framfördes i de rätta lokaliteterna utan också vid rätt tid på dygnet, allt i enlighet med den veristiska tradition i vilken operan hör hemma. Andermann gick några år senare vidare med La Traviata enligt samma koncept.
Toscas första akt äger som bekant rum mitt på dagen i barockkyrkan Sant´Andrea della Valle, där målaren Cavaradossi sammanträffar med sin älskade, sångerskan Tosca, varefter han grips för att ha gömt en statens fiende. I den andra befinner vi oss samma kväll i maktens boning, renässanspalatset Farnese, där Tosca söker köpa honom fri från den brutale polischefen Scarpia. Den sista akten utspelas i gryningen morgonen därpå i fästningen Castel Sant´Angelo, där Cavaradossi ska avrättas.
Den som ville avnjuta och kanske även bevara detta mästerverk var alltså sysselsatt vid TV och video från och till under nästan ett dygn, inbegripet en uppstigning före klockan 6 en lördagsmorgon. En ringa möda jämfört med de två år av förberedelser som föregått den stjärnspäckade italienska produktionen, som via satellit gick ut till en och en halv miljard tittare i 107 länder och var ett genombrott för nya tekniska lösningar.
Zubin Mehta dirigerade från en studio, kontakten mellan orkester och sångare upprätthölls via TV-monitorer och hörlurar. För det bitvis hisnande kameraarbetet och ljussättningen svarade fotografen Vittorio Storare från storfilmer som Apocalypse Now och Den siste kejsaren. För att åstadkomma maximal rörlighet hade sångarna trådlösa mikrofoner dolda i hår och peruker. Cavaradossis roll exekveras av Placido Domingo, titelrollen av Catherine Malfitano som med sitt agerande för tankarna till gamla stumfilmsdivor och den Sarah Bernhardt som en gång inspirerat Puccini. En spektakulär uppsättning där de äkta miljöerna och den överdådiga tekniken ger ett suggestivt lyft till den melodramatiska historien och den svidande sköna musiken. Formidabel är slutakten på Sant´Angelos krön med ärkeängeln och Petersdomen som fonddekor i soluppgången.
När Tosca nu med universitetets glädjande initiativ lyfts in i Uppsalas historiska motsvarigheter - domkyrkan, universitetsaulan, slottets rikssal - kommer man att slås av hur väl dessa rum med sina storartade arkitektoniska värden låter sig användas också i ett sammanhang som detta. Nästa steg kunde vara en uppsaliensisk originalopera. Här finns dramatik att ta av. Vad sägs om dagen när drottning Kristina abdikerade i slottets rikssal på förmiddagen och Karl X Gustav kröntes i domkyrkan på eftermiddagen. Eller varför inte Erik XIV:s äventyr i Uppsala från den pampiga kröningen 1561 till Sturemorden några år senare.
Så jobbar vi med nyheter