Om det inte vore för covid-19 skulle allt ha skett live i Korpilombolo kyrka â det kommer sĂ„ smĂ„ningom att ske, troligen i höst. Kompositören och organisten Arno Waschk ska sitta i kyrkan och spela sin musik.
ââMĂ€nnen skulle möta kvinnornas upplevelser, de skulle gĂ„ genom mĂ€nnens kroppar. Men alla Ă€r i riskgrupp, vi bestĂ€mde oss för att göra ett annat verk av det, alla ville verkligen göra nĂ„got, sĂ€ger Markus Ăhrn som valde att spela in mĂ€nnen nĂ€r de lĂ€ste kvinnornas berĂ€ttelser.
Först skulle biktbĂ„set stĂ„ i Korpilombolo kyrka, men nĂ€r Ă€ven det stred mot coronarestriktionerna bestĂ€mde sig Markus Ăhrn för att göra en installation ute pĂ„ isen i LuleĂ„. "Bikt" fĂ„r nu avsluta den hyllade LuleĂ„biennalen, som genomförts trots pandemins alla begrĂ€nsningar, i sig en manifestation av konstens betydelse, framhĂ„ller han.
Intervjuerna till hans eget verk gjordes i somras av poeten David VÀyrynen. FörutsÀttningslöst lÀt han nio kvinnor, födda mellan 1937 och 1950, frÄn en by i Tornedalen, berÀtta om sina liv. Att han tidigare, med intonation som en laestadiansk prÀst, hade gjort lokal succé med sin lÀsning ur den egna diktsamling "Marken", bidrog till att skapa förtroende.
KĂ€rnfulla repliker
Ur de lÄnga intervjuerna vaskade David VÀyrynen fram kÀrnfulla repliker utan att göra om sprÄket eller dialekten.
ââJag hade ju ocksĂ„ en stereotyp bild av vad Tornedalskvinnan ska berĂ€tta om, men sĂ„ visade det sig förstĂ„s att de Ă€r nio individer. Samtidigt delar de det hĂ€r att "mĂ€nnen tror att de styr, men vi styr. Vi vet att Ă€ven om de tror att de styr sĂ„ Ă€r det vi som har kontakten med det viktiga och riktiga", sĂ€ger Markus Ăhrn.
ââI dag glömmer man ofta de hĂ€r gamla perspektiven, man ser kvinnorna som offer för patriarkatet per definition. Det har de ocksĂ„ varit, jag menar inte att man ska tillbaka till 1950-talets Tornedalen. Men det finns nĂ„got intressant i att lyssna pĂ„ deras perspektiv, hur det var det för dem, och vad kan vi lĂ€ra frĂ„n deras strategier?
"Bikt" kan ses som en fortsĂ€ttning pĂ„ det "mormorsverk" som han gjorde med italienska hemmafruar för fem Ă„r sedan. Innan hans tornedalska mormor Eva-Britt Niemi dog frĂ„gade Markus Ăhrn henne om det var nĂ„got som hon hade velat göra annorlunda. Svaret â mer destruktiva och galna saker, att hon hade velat leva ut de egna begĂ€ren pĂ„ ett annat sĂ€tt â gav Markus Ăhrn idĂ©n till en performance som han gjorde pĂ„ teaterfestivalen i italienska Santarcangelo tillsammans med 16 av byns Ă€ldre hemmafruar.
Slog sönder bil
Som gruppen "Azdoras" fick de leva ut och iscensĂ€tta det som Eva-Britt Niemi hade önskat i ett slags black-metalinspirerad performance dĂ€r de bland annat gjorde hĂ„rdrockstecknet och slog sönder en bil med basebolltrĂ€. Verket gjordes pĂ„ flera stĂ€llen under fyra Ă„r och kom att pĂ„verka kvinnornas liv, berĂ€ttar Markus Ăhrn.
ââStrukturen i deras familjer har förĂ€ndrats, deras barnbarn tycker att de Ă€r coola. Deras mĂ€n Ă€r lite svartsjuka för att de Ă€r med i alla tidningsartiklar och Ă€ven i Santarcangelo har nĂ„got hĂ€nt.
NÀr han för snart tre Är sedan lÀmnade Berlin för Tornedalen flyttade han samtidigt den experimentella och utforskande teaterscenen Institutet frÄn Malmö till den gamla byskolan i Vitsaniemi. Dit tog han ocksÄ "Azdoras" som vÄren 2019 gjorde en sista performance vid TorneÀlven och hade sÀrskilda workshops, inklusive pastabakning, med tornedalska kvinnor.
ââDe öppnade för det hĂ€r "Bikt"-projektet, sĂ€ger Markus Ăhrn och berĂ€ttar lite om den lokala betydelsen av den nya installationen.
"HĂ„rd livsfilosofi"
ââĂven om mĂ€nnen kĂ€nner till de hĂ€r historierna redan sĂ„ betyder det nĂ„got att fĂ„ stĂ„ och sĂ€ga dem. Det behöver inte vara sĂ„ spektakulĂ€ra saker, det tycker jag David har gjort sĂ„ fint, men det hĂ€r Ă€r kvinnor som vuxit upp i en miljö dĂ€r de har anammat en livsfilosofi som Ă€r ganska hĂ„rd: "jag klagar inte, det hĂ€r mitt liv!".
LuleÄbiennalen avslutas söndag 14 februari. "Bikt" stÀlls ut pÄ isen nedanför Residensgatan i LuleÄ.