[Kaja1]
En lördagkväll på bio. Den lilla salongen är full av väluppfostrade kulturkonsumenter som har kommit för att se den kritikerrosade och Oscarbelönade Du gör mig galen – en amerikansk indiefilm om kärlek och psykisk sjukdom. Men innan huvudnumret drar i gång visas en trailer för Scary movie 5: två plågsamma minuter av pungsparkar, tokiga frisyrer och skrikande tonårsstjärnor. Det är som att bli överkörd av en hel karavan med studentflak, precis när man har slagit sig ner framför På spåret.
För trots att Scary movie-filmerna rutinmässigt har sågats av kritiker under ett drygt decennium så har de hittat en entusiastisk målgrupp bland tonåringarna. De första fyra filmerna drog in 818 miljoner dollar i biointäkter. För ett vinsthungrigt Hollywood är det helt logiskt att fortsätta spotta ur sig uppföljare.
Men det är svårt att förstå hur någon – oavsett ålder – villigt kan offra en och en halv timme av sitt liv på film nummer fem. Medan parodiklassiker som Det våras för sheriffen och Spinal Tap lekte med genreklyschorna på ett smart och vanvördigt sätt, nöjer sig teamet bakom Scary movie 5 med att göra simpla skämtversioner av scener ur aktuella Hollywoodsuccéer, som Inception, Black swan och Rise of the planet of the apes.
Resultatet är en samling trötta bajs-, kräk- och fetmaskämt. Den enda scenen som är riktigt rolig – när fyra vattenkammade Bibelstudenter förvandlas till blodtörstiga zombier – slarvas bort i en rad sega upprepningar. Det är ofokuserat, taffligt filmat och illa skrivet – toppat med en symbolisk lesbisk sexscen som stinker av homofobi. Tonåringarna förtjänar så mycket bättre.