Tomt skramlande

För Fool´s Gold vädjar så till den milda grad till minsta gemensamma urvattnade nämnare att man sitter och gäspar. Det kan förvisso inte förnekas att miljöerna är lika vackra som tonen i berättandet är förförande glättig, men annars är det här nästan irriterande lättviktigt.
Handlingen då? Well om jag nämner att karibiska miljöer, dykande i azurblå vatten, kuligt tjafsig romantik, korkade slemma skurkar och en försvunnen skatt i havsdjupet tillhör de mest framträdande ingredienserna är det lätt att lägga ihop två och två. Den som tänker i banorna en lite mer fnissig och mindre poserande version av Paul Walker/Jessica Alba-magplasket Into The Blue kan lätt skapa sig en hyfsad bild av helheten.

Fast helt värdelöst är det här inte. Vill man vara välvillig skulle man kunna säga att Fool´s Gold fyller sitt syfte med råge. Det är oförarglig fartig underhållning för stunden med ett tjusigt Hollywoodpar i handlingens centrum och en Donald Sutherland på charmig autopilot i den största birollen. Därför kan jag i egenskap av konsumentupplysare trots allt också rekommendera Fool`s Gold till alla som längtar efter att insupa ett ogenerat tomt skramlande matinéäventyr då och då.

Tomt skramlande

Jag ogillar i allmänhet kolleger som använder ordet slätstruken i tid och otid i brist på bättre och mer preciserande adjektiv, men i det här fallet tar jag mig själv faktiskt friheten att använda ordet i fråga ändå, skriver Peter Eliasson.