Året är 1968. På en amerikansk highway färdas The Who i landsvägsbuss, under en oglamourös och till synes ändlös turné. Bara några år tidigare var de modsbandet på allas läppar, mer aggressiva och attitydstinna än någonsin The Beatles. Men nu efter några framgångslösa singlar med en karriär i fritt fall, åtminstone hemma i England.
Men bandets primus motor, låtskrivaren och gitarristen Pete Townshend har en idé. Han tänker skriva en - rockopera. Om en ung mans sökande efter sitt inre sanna själv. Om en andlig verklighet som går utöver sinnena.
Townshend har inspirerats av den indiske mästaren Meher Baba som han kommit i kontakt med genom Londons konstnärskretsar. Det till en början trevande uppslaget blir föremål för en mängd arbetsskisser som återges i den stora textboken - en smärre avhandling - till den nya super deluxe-utgåvan av Tommy.
Ty det blev namnet på rockoperan. Tommy är en döv, blind och stum pojke som lever i sin egen värld, avskärmad på grund av barndomstrauman. Efter påtryckningar lägger Townshend till att Tommy är en hejare på flipperspel, för att lätta upp det hela. Vilket resulterar i hitlåten Pinball Wizard, men också tvetydigheter i själva storyn.
Kanske är det sistnämnda en del av charmen med Tommy som blir en dundersuccé i Woodstock-generationens USA och krattar vägen för The Who som arenaband i nivå med Rolling Stones och Led Zeppelin. Och framförs live av bandet i prestigefyllda operahus som Metropolitan i New York. Självaste Leonard Bernstein ger sitt erkännande.
Det är lätt att förstå att Tommy fångade sin samtid, i blandningen av mystik och religion, uppror och genomskådande av samhällets hycklande moral. Samt inte minst en harmoniskt raffinerad rockmusik med många starka låtar. Och detta i en transparent, varsamt arrangerad klangtextur som skiljer sig ifrån hur The Who brukar låta - som att även musiken rör sig i en annan värld. Pete Townshend berättar hur han medvetet sänkte ljudreglagen för att få en klarare ljudbild. Allt detta tillvaratas bäst i den 5.1-mix av Tommy som medföljer boxen.
I liveformat var Tommy något helt annat, en triumf för powerrockbandet The Who. Boxens cd från USA-turnén 1969 (från taper som Townshend hävdat var förstörda) är den klart bästa liveversionen av Tommy, ifråga om rent fysisk energi. Och så får man Townshends originaldemos, minituöst genomarbetade och en fascinerande studie av själva arbetsprocessen. T o m John Entwhistles tubastämma finns med. Alltsammans förpackat med konstnären Mike McInnerneys suggestiva målningar till det ursprungliga LP-konvolutet - en del av den udda kreation som Tommy alltjämt är, 35 år i efterhand.