Tolkningsexperter
Ett av Sveriges mesta coverband, De Sotos vet hur en låt ska tas.
Från vänster Ulf Vestlund, Johan Gullbo, Thomas Ringvall, Thorleif Robertsson och Sven-Erik Granholm.
Foto: Per Trané
Fast visst, när jag är ute och dansar en sen natt, rund under fötterna på indieklubb vill jag höra låtar jag känner igen. Jag tjatar på dj:n om Born to run, Hate to say I told you so och Känn ingen sorg för mig Göteborg. Reptilhjärnan tycker om enkla riff och välbekanta, allsångsvänliga refränger.
Antagligen kan man tillämpa samma princip på dem som gillar coverband. De tycker helt enkelt att det är bättre att bara höra låtar de känner igen. Även om jag inte förstår tjusningen i att höra någon annan spela ens favoritlåt fast sämre. Men kom ihåg att Beatles också började som coverband. På juldagen hade du chansen att bilda dig en egen uppfattning för då fick Harrys besök av ett av Sveriges mest renommerade coverband, De Sotos.
- Jag har fortfarande inte förstått fenomenet coverband, varför det är så populärt. När vi började 1988 fanns inte riktigt begreppet, vi bara valde låtar vi tyckte om. Jag tycker faktiskt att det är ganska tråkigt att lyssna på coverband, men det får du kanske inte skriva. Många är inte seriösa, och många är fega. Det går att hitta låtar som inte alla andra spelar, säger De Sotos sångare Thomas Ringvall.
Vad har du att säga till dem som inte tycker att det är riktig musik när man inte skriver egna låtar?
- Det har jag givetvis funderat mycket på. Men extremt mycket av det som spelas i medierna i dag är artister som inte skriver egen musik. Trackslistan är full av covers. Hiphop och r'n'b har mycket samplingar.
- Jag hade varit gladast av alla om jag hade haft förmågan att skriva egna låtar, men nu har jag inte det. Jag skäms inte alls för att spela covers, så länge man handskas med låtarna med någon form av respekt.
För några år sedan blev Hederos/Hellbergs coverprojekt hyllat förbehållslöst av landets samlade kritikerkår. De tolkade klassiker med bara piano, sång och munspel. Det gäller att göra en cover annorlunda för att bli uppskattad i finkretsar. Medan de flesta coverband försöker låta så lika originalen som möjligt.
Försöker ni göra låtarna annorlunda eller som originalen?
- Någonstans mittemellan. Vissa tycker nog att vi försöker låta precis som originalen, men vi lyssnar in oss på känslan. Fast om man ska hålla på och arrangera om för mycket, då kan man lika gärna skriva egna låtar tycker jag.
De Sotos är inte ett renodlat coverband utan är också kompband, de har till exempel spelat med Uno Svenningsson, Patrik Isaksson och Titiyo. I början av nästa år fungerar de även som teaterorkester på Cirkus. Som coverband är deras motto att "bjuda publiken på låtarna som de inte visste att de ville höra" och genom att undvika de mest sönderspelade låtarna och ta jobbet på allvar har de skapat sig ett gott rykte. De har bland annat spelat på företagsevenemang i Kina vid två tillfällen och har turnerat konstant i snart 17 år.
Många artister pratar om turnélivet som ett helvete som man blir tokig av. Hur gör ni för att behålla vettet?
- De som säger det är nog de som gör en treveckorsturné där de spelar varje dag och åker kors och tvärs genom landet. Det är mer intensivt och mer festande. Vi festar också, men ganska behärskat. Vi vet att vi måste åka tidigt på morgonen. Turnélivet är inte speciellt jobbigt. Det är precis vad man gör det till.
Anpassar ni låtvalet beroende på publiken?
- Både och. Det går i perioder, ibland känns vissa låtar roligare. Det beror på medelåldern också. Fast många yngre gillar gammal musik. Jag föredrar att spela för yngre, de är mer öppna och kan gilla sådant de inte hört förut, medan många 40-åringar vill höra det de alltid hört.
Har ni något favoritband vars låtar ni gärna spelar?
- Genom åren har det varit jättemycket U2. Jag tycker fortfarande att vi tolkar dem väldigt bra, men ett tag förknippade folk oss lite för mycket med dem.
Finns det något band ni aldrig kommer göra en cover på?
- Jag är inte så förtjust i amerikanska låtsaspunkare som Blink 182. De låtsas vara jättearga men är bara påtända.
Så jobbar vi med nyheter