Timbros korvgubbar
I FRILÄGE. Anders Gustafsson företräder ett sätt att resonera kring kultur som dyker upp med jämna intervaller och som brukar känneteckna Timbrofolkets ståndpunkt i de här frågorna.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det beklämmande och allvarliga är att allt i Gustafssons sätt att närma sig kulturen bygger på grav okunskap och uppenbart kulturförakt, medvetet eller ej. I likhet med åsiktsfränderna inom Timbro likställer Gustafsson de olika kulturyttringarna med att sälja varor. Det kunde lika gärna vara korv. Taktiken att luta sig mot några vaga begrepp och glida mellan aldrig redovisade eller egenhändigt påhittade förutsättningar och sedan låta resonemangen hålla sig inom detta på fria fantasier uppbyggda tankerum ger kanske populistiska fördelar. Men de har ingen som helst koppling till verkligheten. Över lag företräder Gustafsson ett sätt att skildra kulturlivet och anslagsgivande myndigheter och nämnder som är hans egen uppfinning. Det ser helt enkelt inte ut så här. Man tänker på den gamla definitionen av filosofi som ett sätt att missbruka språket med en för ändamålet uppfunnen terminologi. Den här gången använt i ett ekonomiskt sammanhang.
Det kan självfallet diskuteras vilka som skall tilldelas anslag, hur mycket och på vilket sätt. Men Gustafssons insinuationer har ingenting med det levande kulturlivet att göra. Det vare sig fungerar på ett sådant sätt eller har det innehåll som artikelförfattaren försöker låta påskina. Det är bara att byta ut alla de sammanhang där han säger sig syfta på olika kulturyttringar mot korv för att se ihåligheten i sättet att resonera. Det skulle vara en fördel om Timbros korvgubbar öppet redovisade sitt ointresse, sin illvilja och okunnighet, trädde ut ur den skyddade tankesmedjan och skaffade sig en grund att stå på när de tar till orda i de här frågorna.