– Om det finns något tema för verken i utställningen är så är det kanske vatten. Jag försöker att beskriva tillstånd och stämningar, säger Bianca Maria Bermen, som när vi träffas är i full färd med att placera ut sina verk i det ljusa utställningsrummet.
Några av hennes akvareller har sjöhästar och fiskar som motiv och delar av hennes gipsskulpturer påminner om koraller. Färgskalan domineras av blåa och gröna toner och det är mycket vitt då hon gärna arbetar i gips.
Vid UNT:s besök ett par dagar före vernissage står det mesta av hennes alster på golvet.
– Det är ett mycket speciellt långsmalt rum, så man får tänka extra noga när man placerar ut verken, säger hon.
Men hon har i alla fall bestämt sig för att ställa gipsskulpturen ”Atlanten – jag är mycket lugn nu” som utgångspunkt i rummets ena ände. Det är en kvinnogestalt som är målad med ljus oljefärg.
Det äldsta verket hon tänker ha med är en gipsskulptur i form av ett hus, från 1997, ”Fabrik”.
– Den korresponderar så bra med mina övriga verk så jag brukar ofta ha med den i mina utställningar.
Många av hennes alster har inspiration från Japan och Frankrike där hon vistats som stipendiat. I Tokyo fick hon kontakt med en gjutare som hon samarbetar med numera när det gäller skulpturerna.
– Jag brukar göra dem i lera först och sedan gjuta. Gips är ett underbart material. Det är spännande när ljuset faller på den matta ytan och det går att återge detaljer ganska exakt.
Bianca Maria Barmen ville bli konstnär redan när hon var barn. Inspirationen kom från hennes mormor som försörjde sig som porträttmålare. Men hon tog vägen genom en arkitektutbildning i Lund. Så småningom kom hon in på Den Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn och fick examen därifrån 1992.
Hon har gjort separatutställningar i bland annat Basel, Tokyo och Köpenhamn, i Sverige har hon ställt ut i bland annat i Stockholm och Göteborg. Här i Uppsala finns verk av henne i en hall vid ambulansintaget på Akademiska sjukhuset, en skulptur av en hund och en groda på en vägg.
I Uppsala har hon inte gjort någon separatutställning förut.
– Bror Hjorths hus besökte jag första gången när jag gick på konstskola i Stockholm. I synnerhet hans teckningar tycker jag mycket om. Det finns en fantastisk känsla för rymd i dem. Och det är roligt att få ställa ut i galleriet vid Bror Hjorths hem, som är ett levande konstmuseum.