Tiger Lou gillar att vara oberoende
Rasmus Kellerman, alias Tiger Lou, har spelat i amerikanska källare och tyska anarkistkaféer. På onsdag gästar han Uppsala.
- Man märker mer och mer att folk inte köper skivor. Säg att vi gör en Tysklandsturné och spelar för 6 0007 000 personer totalt. Vi har gjort fyra fem sådana turnéer. Och ändå har vi sålt 1 500 skivor i hela Tyskland. Då förstår man att något är skevt.
Intervjun äger rum timmen innan han och Åsa Höglund från skivbolaget ska vidare till Studentradion för nästa intervju. Rasmus Kellerman föredrar att göra intervjuer i klump framför att ha dem utpytsade under en turné. När vi träffas på ett kafé är det fortfarande tre veckor tills han ska spela på Katalin, veckor han främst ska tillbringa med spelningar i Tyskland.
- Visst hade det varit skönt att sälja fem gånger så mycket och tjäna pengar på det, men jag jobbar som formgivare och är inte beroende av skivförsäljning för att betala hyran. Jag har aldrig haft ambitionen att livnära mig på musik, det verkar så tråkigt.
Rasmus Kellerman gav förra våren ut sin första skiva, Is my head still on? Den inåtvända, melankoliska musiken fick många kritiker att tända till och han fick en nominering till den oberoende musikbranschens pris Manifest. Uppföljaren The loyal kom i slutet av oktober. På skiva spelar Rasmus Kellerman nästan alla instrument, har han musiker med sig.
- Jag har en tydlig idé om vad jag vill åstadkomma. Varför sätta käppar i hjulet på den processen genom att blanda in andra? Sista låten på skivan skrevs, spelades in och mixades på 20 timmar. Det hade varit väldigt svårt att göra det med ett band.
Har du funderat på att spela utan band?
- Aldrig någonsin. Det är tråkigt att spela själv, att inte ha någon att vända sig mot och dela det med när man känner att det är en fantastisk stämning i rummet.
Tiger Lous första spelningar ägde rum i Tyskland. Han låg på ett punkbolag som bara bokade in honom på ockuperade hus och anarkistkaféer. Där lärde han sig att aldrig underskatta en publik ²oavsett om man spelar på den coolaste klubben i Stockholm eller i Säffle på pingstafton.²
- Publiken i Tyskland var van vid hardcore och anarkistisk punk, och så kommer det en välfriserad blond kille med akustisk gitarr upp på scenen och plinkar. Jag var livrädd de första gångerna, men det blev kanske ett välkommet avbrott i vad de var vana vid.
Rasmus Kellerman kan redan stoltsera med att ha gjort en USA-turné, och det före första skivan. Det ser tjusigt ut, men egentligen innebar det att spela för 20 personer i källare och på kaféer, säger han.
- Det var mer en fantastisk resa och upplevelse än en välplanerad turné. Men släpper vi en skiva där någon gång så är det i alla fall 100 personer som känner igen namnet och kanske laddar ner låtar och ger till sina kompisar. Varje start är en start.
Så jobbar vi med nyheter