Tidlös soul med Emmett North Jr

På andra låten Love, bad kommer Emmett North Jr in och tar över scenen med glansig kostym och en utstrålning som måste stå sig bra i sällskap med de flesta världsstjärnor. Gitarrspelandet står redan i början i centrum, men även den klassiskt riviga rösten är viktig, ger en känsla av tidlös soul som man hört förut, men aldrig tröttnat på. Coolhetsfaktorn är hög. Amerikanen visar upp konststycken med gitarren, som att spela med tänderna och bakom ryggen. Men det handlar inte om något hetsigt briljerande, snarare redovisar han lugnt och metodiskt vad han kan.Efter den överväldigande inledningen tappar konserten fart något. Musiken går från lättlyssnad, rak soul till en mer komplicerad variant. Norths gitarrspel är maskinen som driver allt framåt, men uppsalabon Roman Andréns piano- och keyboardinsatser känns nästan lika viktiga. En flexibel massa som håller allt samman. Det är klart imponerande, men lite väl internt och jag längtar tillbaka till den lättsammare inledningen. I set två blir det mer lättlyssnat igen, men utan att den musikaliska kreativiteten tappas bort. BB Kings Rock Me Baby sitter perfekt. Jag har ingen aning om hur många gånger Emmett North Jr och bandet hunnit repa ihop, men det kan omöjligt ha varit så många som konserten ger sken av. Ovanligt begåvade musiker alltså. På Louis Armstrongs What a Wounderful World, håller Emmett North Jrs röst inte riktigt. Men på gitarrplanet märks inga begränsningar överhuvudtaget.