Brittiska The Who var ett etablerat band när de kom till Sverige för en kort men intensiv Sverigeturné i juni 1966. Gruppen hade vid det laget redan levererat hits som "I can't explain", "Anyway, anyhow, anywhere", "My generation" och "Substitute". Det var inte som då Led Zeppelin 1969 spelade i Universitetsulan eller när Rod Stewart 1968 uppträdde på Borgen med Jeff Beck Group. Då handlade det om tämligen okända artister som hade det stora genombrottet framför sig.
Att ett band som The Who kuskade runt i Sverige kan tyckas märkligt ett halvt sekel senare. Men det här var före arenakonserternas tid. Stora brittiska band turnerade fortfarande på små ställen även i de skandinaviska länderna. Mellan 1965 och 1967 gjorde The Who cirka 20 konserter i Sverige.
Försommarturnén 1966 inleddes på Gröna Lund 2 juni. Under de följande tre dagarna gjorde gruppen två spelningar per kväll i små och medelstora svenska städer som Kungsör, Söderhamn och Sandviken. Fredag 3 juni kom Roger Daltrey, John Entwistle, Keith Moon och Pete Townshend till Uppsala och idylliska Liljekonvaljeholmen i Sunnersta.
En som var där och själv uppträdde är Rolf Lindahl, på den tiden trummis i Uppsalabandet Whobos som bland annat spelade Who-låtar.
– Det var förstås stort att få vara förband åt sina idoler. The Who riggade sin utrustning innan vi gick på scenen så jag behövde aldrig plocka fram mina egna trummor, utan spelade på Keith Moons trumset. Jag kommer ihåg att han och småsnackade lite i logen, men min engelska var väl inget vidare.
Whobos tog ned skylten ganska snart, men Rolf Lindahl fortsatte att spela i andra lokala brand, bland andra S:t Michael Sect.
Uppsalabon Magnus Sjöstedt var en av de ungdomar som åkte ut till Liljekonvaljeholmen. För UNT berättade han i en artikel 2013 att extrainsatta bussar sattes in från Nybron. Bussresan kostade 25 öre för skolungdom. Entrébiljetten gick på sju kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar 65 kronor – ingen oöverkomlig summa med andra ord.
En annan Uppsalabo, Björn Bergqvist, umgicks med The Who både i samband med Gröna Lund-konserten och dagen efter på Liljekonvaljeholmen.
– Jag tog tåget till Stockholm för att om möjligt träffa Who före konserten. Men tåget var givetvis försenat. Efter konserten snackade jag med roddarna och fick höra att bandet bodde på Hotel Foresta på Lidingö. Jag ringde dit från en telefonkiosk och blev kopplad till Pete Townshends rum. Han var hur vänlig som helst och sa att det var bara att komma och hälsa på.
Björn Bergqvist och en tjej som hakade på från Grönan snackade med Who-gänget ett par timmar och fick autografer.
– Roger Daltrey låg och sov, men Pete Townshend väckte honom så jag kunde få hans autograf också.
När musikerna fick höra att Björn var från Uppsala uppmanade de honom att hälsa på dagen efter på Holmen. Så blev det, men inte alldeles utan problem. Vakterna var inte så pigga på att låta Björn komma in i logen.
– Det löste sig när Keith Moon fick syn på mig och sa "Hello Bjorn, welcome". Under konserten fick jag stå uppe på scenen vid ena kanten.
Konsertkvällen med The Who som obestridlig huvudakt arrangerades av Club 66 som drevs av KFUM och IOGT. Förutom Whobos uppträdde också Annaabee-Nox ("enda svenska poporkestern med internationellt popljud," enligt annonsen i UNT) samt "söta och välspelande flickgruppen" Nursery Rhymes.