The Strokes går en vinglig odyssé

De framstår alltmer som musikaliska kameleonter, dessa New Yorkare med rötter i indietraditionen som på sitt femte studioalbum går en ganska  vinglig odyssé mellan fluffig 80-talspop typ A-ha, åtskruvad elektropop med experimentella inslag i Call it fate call it karma, coolt dansbeat i Welcome to Japan och mer traditionellt gitarrdriv i All the time.
Mångfalden, spretigheten är på sitt sätt imponerande, men blir också lite av kejsarens nya kläder. Känns i slutändan mer lånat än själfullt.