The Refreshments spelar i Uppsala igen
Att trägen vinner är The Refreshments ett tydligt exempel på. Länge var de mest bara kända som landets hårdast arbetande band. Upp mot tvåhundrafemtio spelningar om året avverkades av den till synes outtröttliga kvinetten. I morgon spelar gruppen i Uppsala, igen.
- Det är ett tufft läge att som vi närma sig fyrtio och spela rock `n roll, konstaterar Refreshments sångare Joakim Arnell. Här med de övriga i bandet Johan Blohm, Mats Forsberg, Mikael Finell och Robin Olsson.
Foto: Bonnier Musik.
- Ja, absolut. I andras ögon fanns det egentligen inget hopp att vi skulle lyckas. Folk tyckte bara det var konstigt att killar i tjugoårsåldern som vi spelade gubbrock. Många gånger höll vi på att ge upp, och kring 1998 var jag faktiskt på väg att kasta in handduken.
Joakim och hans kompisar levde dock på filosofin att om andra nu kunde vara framgångsrika med gammal rock `n roll så kunde The Refreshments det också. Idolerna Dave Edmunds, Nick Love och Billy Bremner i klassiska rockbandet Rockpile hade ju lyckats hyfsat i Sverige, så därför borde det funka för andra också, var deras resonemang.
Bremner gav för övrigt The Refreshments välbehövlig publicitet när han lämnade hemmet i Nashville och blev fast medlem i bandet i mitten på 90-talet. Det ironiska var bara det att slitet inte började betala sig förrän han hoppade av tåget. Nötandet på vägarna höll på att knäcka honom, så i slutänden såg han ingen annan utväg att lägga av. Dagen då genombrottsplattan Are You Ready släpptes var den sista med den brittiske gitarristen i sättningen
- Han kroknade helt enkelt på slutet. Han trodde inte att allt slit skulle leda någonstans, men sedan tog det helt plötsligt fart ändå.
- Hur är relationen med Billy idag?
- Jodå, vi syns ibland. Men han är inte så förtjust i plattorna vi spelat in sedan han slutade. Jag tror han har det ganska tufft just nu, så det kanske känns lite bittert för honom.
Bitter eller inte. Oavsett vilket fortsätter den positiva trenden för The Refreshments. Nya albumet Easy To Pick Up, Hard To Put Down var förhandsbeställd i respektabla artontusen exemplar samtidigt som kritikerna mer eller mindre har kapitulerat.
- Vi är väl en kontrast till alla Popstars och Idoler där ute. Jag tror de gillar att vi är ett gammalt hederligt band som kämpat oss igenom motgångarna. Det är sådant som många finner tilltalande. En hel del sågade oss i början för att de tyckte vi var ett plagiat, men de har förstått att vi har vår egen personlighet.
Fast traditionell rock `n roll kommer förstås alltid att vara grundstenen. Eftersom Chuck Berry, Eddie Cochran, Elvis och Jerry Lee Lewis tillhör de permanenta husgudarna kommer The Refreshments olika alster också att låta ganska (snar)lika varandra.
- De som vill vara elaka säger att vi gör samma skiva varenda gång. Men, fansen vill ha det så, och vi älskar det vi gör. Det är klart att vi alltid vill bli lite bättre, men musiken förändras inte. Det ska vara rock `n roll med en touch av pop och country.
Joakim betonar att han och hans vänner har alltid trott på sin grej även när ingen annan gjorde det. Redan i sjätte klass spelade de tillsammans första gången, och 1991 kom eldprovet när de begick sin professionella debut. Alltsedan dess har kvintetten kunnat försörja sig på musiken, men vardagen tedde sig länge hård.
- Ja, vi har det mycket bättre nu. Pressen att behöva jaga pengar varje dag är borta. Vilket är väldigt skönt. Allt är ju enklare när det man gör uppskattas. Förr stressade vi jämt runt och gjorde fyra, fem spelningar i veckan. Men vi bestämde oss redan från början för att vi skulle kunna leva på det här utan att stämpla, och det har vi heller aldrig behövt göra.
- Vad är målet nu då?
- Vi vill gå ett steg vidare. Det här är ju musik som borde funka i i hela världen, så det vore kul om vi kunde slå i övriga Europa också till att börja med.
I morgon, fredag, spelar The Refreshments på Katalin.
Så jobbar vi med nyheter