The Mannish Boys kan sin sak
BLUES. Bluesen är inte död, den luktar inte ens konstigt. Däremot visar den hur vital den kan vara när ett antal äldre gentlemen visar vem som är äldst. Och yngst, skriver Björn G Stenberg.
Däremot är det ett superbt bluesalbum i den gamla skolan med några av den levande världseliten. Med sångaren Finis Tasby i spetsen tätt följd av munspelaren Johnny Dyer svänger det något oerhört i de snabba numren och i de långsamma får alla de blåa känslorna fullt spelrum.
Bluesen är inte död, den luktar inte ens konstigt. Däremot visar den hur vital dan ekan vara när ett antal äldre gentlemen visar vem som är äldst. Och yngst.
Visst, man har hört det förut. Visst, Mannish Boys utvecklar inte genren. Men de gör sin musik så suveränt bra att man inte frågar sig vilken nyans av blått de spelar, bara att musiken sveper in en i en härlig livskraft.
The Mannish Boys
Lowdown Feelin'
(DeltaGroove/Border)
Lowdown Feelin'
(DeltaGroove/Border)
Så jobbar vi med nyheter