The (International) Noice Conspiracy bjöd på svettig rock'n'roll

Dennis Lyxzén och hans (International) Noise Conspiracy behöver ingen startsträcka. Fastän Grand bara var halvfullt räckte det med trettio sekunder av singellåten Black mask för att rock'n'rollen skulle vara i gång på riktigt. Energi och tyngdBasen mullrade dovt och det tama soundet från senaste albumet Armed love sköljdes på bara några låtar bort i en kaskad av svett från en frenetiskt dansande Lyxzén. Mikrofonstativföringen var för övrigt i sann elitklass, som en Lena Philipsson med rockklyschor i stället för sex.Också musikaliskt kan Norrlandsgänget sina klyschor. Introriffet till Let's make history åkallade många andar från rockhistorien, men eftersom (International) Noise Conspiracy saknar ängsliga coolhetskomplex funkar det oväntat bra ändå. Töntvarningen i korsningen mellan signalord för vänsteraktivister och relationsgull i en låt som nämnda Black mask blev också betydligt mindre, ja nästan minimal, när fokus låg på energi och tyngd på det här fördelaktiga sättet. Communist moon med sina fotbollskörer och lokalen dränkt i rött scenljus blev något att lyckligt dra på munnen åt.Hej då med stilNär spelningen gick mot sitt slut, efter en rusig version av Capitalism stole my virginity, bjöd Dennis Lyxzén upp publiken på scen för att dansa, studsa och säga hej då med stil. Tilltaget gjorde att lokalen i övrigt nästan tömdes — men när det är kalas spelar sådant tack och lov mindre roll.