Ternheim i väntan på sitt eldprov
Anna Ternheim har fått oväntad draghjälp inför lanseringen av sitt debutalbum. Hon har hyllast av artister som Thomas Andersson Wij och Olle Ljungström och nu åker hon på turné med Lars Winnrbäck. I november kommer de till Uppsala.
Anna Ternheim tolkar Broder Daniel på sitt första album Somebody Outside.
Foto: Malin Rudblom/Pressens Bild
— Jag har alltid haft en massa andra projekt som jag trott att jag ska göra, men sen har det här krupit sig på. Artisteriet känns fortfarande jävligt ovant. Musiken har varit en del av mitt liv sedan jag var ganska liten, men det som händer nu, all uppmärksamhet, det känns konstigt och nytt.
Ett eldprov
Det hela tog fart när Tomas Andersson Wij såg en spelning förra hösten och började lyfta fram Anna i intervjuer.
— Det hade han inte behövt göra, men för mig har det förstås varit ovärderligt. Ofta hamnar man i ett slags moment 22 som nykomling. Det är svårt att få ihop en skiva när man inte får spela, och för att få spela måste man ha en skiva ...
Efter det har det blivit förbandsspelningar åt både Olle Ljungström, Nicolai Dunger och Staffan Hellstrand. Den 21 oktober antar hon sin största utmaning hittills som uppvärmare åt Lars Winnerbäck på hans stora höstturné.
— Sex veckor och 34 spelningar. Det är det i särklass största jag varit med på, ett eldprov. Samtidigt kan det inte misslyckas. Det är konserthus, sittande publik, bra ljud och fint ljus. Låter det inte bra då har man inget att skylla på.
Oglamorös pop
Anna Ternheims vemodiga singer/songwriterpop rör sig i traditionellt manligt vatten. Det finns inget ljuvt eller vänt över vare sig henne eller hennes avskalade låtar. När vi träffas är hon osminkad och klädd i svarta jeans och svart T-shirt. Hon svarar eftertänksamt och lite kärvt.
— Det har alltid funnits en ganska bestämd bild av vad en tjej med gitarr är, men jag tycker inte att den stämmer. Det finns mängder av tjejer som spelar och skriver låtar och presenterar dem på väldigt olika sätt.
— Nu råkar några av mina främsta influenser vara manliga, men det är inget medvetet val. Jag har alltid kört min egen linje och tror att den hamnar i ett ganska könsneutralt land.
Det finns dock ett krav på kvinnliga artister som inte ställs på manliga i lika hög grad. Kravet på skönhet.
— Det finns en tjusning med framgångsrika kvinnor som också är vackra, en slags dubbel framgång, men det är en myt som måste bekämpas. Värsta kvinnofällan.
— Själv har jag inte känt någon sån press, och just i den här genren vet jag inte om det är så viktigt. Det är ju inte glamorös pop precis.
Sitter i magen
Somebody outside har precis släppts och uppmärksamheten kring hennes person lär inte bli mindre. Anna Ternheim är osäker på hur hon ska handskas med den del av artisteriet som handlar om intervjuer, tv-soffor och recensioner
— Det har ju inget med själva skapandet att göra, men det är ändå så folk mäter framgång. Jag måste nog ställa mig frågan vad jag egentligen vill med det här ...
Du har aldrig funderat på att skriva låtar åt andra?
— Vem vet, på sikt kanske det blir så, men de här låtarna är det jag som ska sjunga. Det känns både i magen och munnen.
— Att vara artist är kanske inte min grej, jag har ingen aning, det är min första skiva. Men just nu reflekterar jag inte så mycket. Om det ska bli något av det här kan jag inte hålla på och vela. Nu kör jag blint spikrakt framåt så får vi se vart det landar.
Så jobbar vi med nyheter