Vid lunchtid på onsdagen skakades hela Europa av nyheten om attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tolv personer avled och flera skadades allvarligt. Dådet har beskrivits som ett övergrepp på yttrandefriheten.
När nyheten om terrordådet nådde satirtecknaren Nina Hemmingsson blev hon chockad.
– Först kunde jag inte ta in det över huvud taget. Min nästa tanke var rädsla. Jag kände att jag kanske inte skulle våga åka till den stora seriefestivalen i Angoulême, vilket kändes helt absurt. Jag är inte hotad själv men jag blev osäker på om jag skulle våga visats där efter det här fruktansvärda.
Snart fick Nina Hemmingsson veta att en av hennes favorittecknare i barndomen, Georges Wolinski, var en av de dödade. Då blev dådet mer verkligt för henne.
– Jag känner mig ledsen och det är fruktansvärt obehagligt. Vi är tecknare och vi gör någonting fredligt, men trots det dog han.
Nina Hemmingsson tror inte att attentatet kommer att leda till självcensur bland tecknare. Däremot kan dådet orsaka en rädsla. Hennes förhoppning är dock att rädslan inte ska ta överhanden.
– Konsten har en så viktig plats för demokratin. Just tecknandet är så direkt och det når ut till väldigt många. Det är också det ibland uppfattas som kontroversiellt, säger hon och fortsätter:
– Vi är redan i dag fega för att publicera vissa serier av rädsla för hur folk ska uppfatta dem, det gäller speciellt i Sverige. Jag har själv blivit censurerad.
En annan tecknare från Uppsala som reagerar starkt på terrorattentatet är Adriaan Honcoop. På 60- och 70-talen tog han fram politiska affischer med grafiska tryck, bland annat tillsammans med organisationer som stod för just yttrandefrihet.
– Egentligen hade jag väntat mig att något sådant här skulle hända. Det har liksom legat i luften, och det är inte första gången som extremister tar ut en hämnd på saker de inte gillar.
Hur reagerade du när du fick höra om terrordådet?
– Jag blev skraj. Man får sig en tankeställare. Jag tänkte: Ska man hålla käften nu? Men det funkar inte. Istället måste man protestera.
Men hur han ska protestera vet Adriaan Honcoop inte i nuläget.
– Jag vet inte hur det ska gå till. Att tala med extremister är som att tala med en vägg.