I stället för att skriva ner sina drömmar ritar Robin Montelius dem. Då blir det kolteckningar, för att det går snabbt. Han har mer och mer börjat rita sina vakna drömmar också.
– Jag tecknar mitt liv ganska mycket. Brett och pågående, säger han.
När han svarar i mobiltelefonen hörs oljud i bakgrunden. Han är på Enköpings stadshus.
– Jag jobbar som flyttgubbe. Jag går nånstans mer ostört, säger han.
Sina alster lägger han i en låda och glömmer bort. Senare, när han tittar i lådan, tänker han: "shit vad fint, det här kommer jag inte ihåg att jag gjort". Nu ska han visa "allt", närmare 200 teckningar och målningar.
– Jag kan inte göra ett urval. En del som jag inte ser ett värde i kan någon annan tycka är "wow", säger han.
Några ofta återkommande motiv i hans konst är flaskor, ansikten, knivar, kaffekoppar, cigarettpaket, tändstickor, verktyg och rep.
– Jag vet inte varför. Jag har ju inget tydligt tema eller någon plan. Eller jag kan ha en plan, men sen blir det aldrig så, säger han.
Stämmer det att du aldrig suddar?
– Det har varit så, men det senaste året har jag gjort det. Inte mycket, men när jag vill. Det är ett annat sätt att jobba på, mer ett hantverk och det har andra styrkor, svarar han.
Robin Montelius beskriver sig själv som intuitiv med upptäckarlust. Tidigare har han bara tecknat, i det känner han sig hemmastadd. Men när han blir bra på något vill han testa något annat, så nu målar han också, i akryl och akvarell.
– Jag ville ta ut svängarna och röra mer på kroppen. Måleriet kommer inte att hålla samma kvalitet, för jag är lite nybörjare på det, säger han.
Han har inte direkt några förebilder, men gillar Valerie Solana, en amerikansk författare och feministisk teoretiker som försökte skjuta ihjäl konstnären Andy Warhol 1968.
– Andy Warhol snodde ju hennes grejer och hon var tillräckligt sjuk för att ge igen. Hon är stenhård. Hon skriver bra texter också, säger han.
En udda sak med Robin Montelius är att han slår Pippi Långstrump med hästlängder i antal förnamn. Pippi har fyra. Han har sju: Paul Robin Daniel Flemming Lynn Augustin Carsten. Skälet är att han inte har någon relation till männen i sin släkt. Som 19-åring la han därför till alla närmaste manliga släktingars förnamn.
– Då får jag något slags relation till dem, förklarar han.
Robin Montelius drömmer på dagarna och ritar på nätterna. Därav utställningens titel: "Dagdrömmar och vakna nätter".