Teaterlöfte får stipendium

När Johan Stavring var 13 år var han ett rätt dyster tonåring. Allt i livet verkade liksom trist och meningslöst. Mormor Ulla var bekymrad över sitt deppiga barnbarn. Finns det verkligen ingenting överhuvudtaget som gör dig glad undrade hon. Johan Stavring tänkte efter och fann plötsligt ett svar: teater och tv-spel.
- Det var lite som en aha-upplevelse. Jag tror att jag blev inspirerad av mitt eget svar, säger han och ler lite.

Johan Stavring, som knappt sysslat med teater innan, började i amatörteatergruppen Teatertaket i Uppsala. Och föll direkt. Mest tilltalades han av det spontana uttrycksättet, sökandet och gemenskapen i gruppen.
- Teater handlar så mycket om att göra saker tillsammans. Jag blir lätt oinspirerad och tappar koncentrationen, men teater har en så speciall arbetsform att det är svårt att få idetorka, säger han.

På gymnasiet valde han teaterlinjen på Bolandskolan, sedan blev det en teaterskola i Skara. För ett år sedan kom han in på teaterhögskolan i Malmö, där han är näst yngst i klassen.
- I Malmö finns en dragning mot postdramatik. Det finns ett par rätt kontroversiella teatergrupper i stan som gör mycket för att undersöka teater, som vänder på så många perspektiv som möjligt. Vad händer till expempel om publiken identifierar sig med den som har makten i stället för den svage, säger Johan Stavring.

Själv ser han teater som ett sätt att påverka och skapa reflexion hos människor. Men samtidigt tycker han att teatern förlorat mycket av sin slagkraft. I dag finns många kanaler att utöva konst genom och problematisera samhället på. Teater är kanske inte den mest självklara, konstaterar Johan Stavring.
- Det är inte direkt någon som söker en teaterscen på youtube. Men jag tycker att det finns saker med teater som fortfarande är unikt. Att det är live, och att man samlas tillsammans på en speciell plats och tid. Det blir en speciell koncentration som i alla fall inte jag känner i en biosalong. Det är en av mina drivkrafter.

Johan Stavring tänker mycket. Efter nästan varenda fråga är han tyst några minuter och funderar noga, till synes angelägen om att hitta ett svar som inte bara följer standard eller första impulsen utan verkligen är ärligt menat. Men på frågan om intressen tar det helt stopp. Johan Stavring kisar mot solen och tänker länge, länge. Till slut bestämmer vi oss för att återkomma till ämnet senare, och i stället prata om cyklar en stund. Johan Stavring har nämligen trampat 90 mil på en gul Postencykel i sommar med nystartade teatersällskapet Hjuli. De har åkt från Gränna till Långsele och uppträtt på biografer, i parker eller på mindre teaterscener med en pjäs av Jonas Gardell. Mellan föreställningarna har de tältat.
- Verkligen lågbugdet. Vi gjorde allt själva. Det blev väldigt självständiga föreställningar som liksom växte fram, säger Johan Stavring.

Bakom teater Hjuli står förutom Johan Stavring tre av hans klasskamrater vid scenskolan. Målet är att göra "genusmedveten, klimatvänlig teater som kommer nära publiken".

På söndagen den 16 augusti Johan Stavring på scen i Rasbo för att ta emot kulturföreningens stipendium. Utdelningen sker i samband med att kulturveckan avslutas.
- Jag tar det som en uppmuntran till handling och en möjlighet att leta nya vägar, säger Johan Stavring och tar den sista klunken kaffe.

När det är dags att säga hejdå, stannar han plötsligt upp. Kommer på något.
- Jo, det var ju det där med intressen..., säger han.
- När jag var liten tyckte jag väldigt mycket om fåglar. Fast det har liksom varit lite av en hemlighet. Det är inget stort intresse längre. Men skriv att jag gillade fåglar som liten och att jag försöker hitta nya intressen nu.

Teaterlöfte får stipendium

Johan Stavring. Lägg namnet på minnet. Kanske blir 22-åringen, som tar emot Kulturföreningen i Rasbos stipendium, Uppsalas nya stjärnskott på teaterhimlen. I så fall är det tack vare mormor Ulla i Stavby.