Tar in elgitarren i Domkyrkan

I flera decennier har han framstått som Sveriges mest mång­sidiga elgitarrist. På fredag tar Janne Schaffer med sig sin röda gura till Uppsala domkyrka för att ge en konsert utöver det vanliga tillsammans med kyrkoorganisten Marcus Wargh.

Ingen protesterar längre när elgitarren tar plats i kyrkorummet, enligt Janne­ Schaffer.

Ingen protesterar längre när elgitarren tar plats i kyrkorummet, enligt Janne­ Schaffer.

Foto: Staffan Claesson

Kultur och Nöje2009-09-28 08:00
Senaste gången Janne Schaffer gjorde något liknande i Uppsala­ var i början på 90-talet då också Bodil Malmsten deltog med diktuppläsningar.
- Den gången kom det 2 000 personer och det blev publikrekord­ i Domkyrkan. Jag förväntar mig kanske inte lika mycket folk nu, men när vi har gett samma konsert i kyrkorna i Norrland så har intresset i alla fall varit mycket stort, säger urstockholmaren Janne­ Schaffer som har tagit sig till Uppsala för att prata med UNT om projektet.

Bland alla möjliga och omöjliga­ samarbeten som Janne Schaffer har deltagit i genom åren så tycker­ han att det här tillhör de mest udda. Elgitarrister och kyrkoorganister lever ju vanligtvis i helt skilda, musikaliska världar.
- Jag kommer från rocksvängen och Marcus Wargh är kyrkomusiker. Vi sammanfogar två helt olika kulturer. Många har nog inte hört något liknande tidigare, säger Janne Schaffer.

Även repertoaren blir ovanlig. Vid sidan av ett mäktigt Bachstycke ska den udda duon till exem­pel framföra en ny version av Björn Skifs svensktoppsklassiker Håll mitt hjärta samt en Abba­låt.
- Jag spelade gitarr på 47 Abba­inspelningar när det begav sig, men det är först de senaste två åren som jag har börjat göra Abba­låtar offentligt igen. För ett tag sedan stod jag framför 8 000 människor i München och lirade samma låtar som jag gjorde för 35 år sedan och alla sjöng med. Sådant är svårt att greppa.

Genom åren har Janne Schaffer också spelat med storheter som Bob Marley, Tina Turner, Frank Zappa, Stan Getz och Toto. Men de kolleger som han minns med störst värme är svenska, Esbjörn Svensson till exempel och så Ted Gärdestad förstås.
- Jag arrangerade flera av hans låtar. Ted var en sökande människa,­ inte bara när det gäller musiken. Jag känner igen mig i honom, i hans nyfikenhet inför det mesta, säger Janne Schaffer.

En gång i tiden betraktades elgitar­ren som djävulens instrument, ett förskräckligt speldon som förförde ungdomen med hjälp av diaboliska oljud. Numera är det ingen som protesterar när elgitarren tar plats i kyrkorummet, menar Janne­ Schaffer.
- Om jag hade föreslagit en sådan här konsert i början av min karriär hade den nog blivit svår att genomföra. Marcus Wargh är dock betydligt yngre än jag och han tillhör en ny generation kyrkomusiker som är öppen för nya möten och möjligheter, förklarar han.

Själv är Janne Schaffer tacksam för att han har fått varva seriösa kompositioner med ren underhållning genom åren, inte minst i sina samarbeten med flöjtisten Björn J:son Lindh och barnfavoriterna Electric Banana Band.
- Ett tag var det väldigt viktigt att man tillhörde en viss grupp, antingen så var man hårdrockare eller så var man inte det. Jag har dock alltid hållit med musikprofessorn Jan Ling som har sagt att framtidens musiker är gränsöverskridande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!