Tar grepp om Gamla Uppsala
Gamla Uppsala är Sveriges kanske mest symbolladdade plats. Arkeologen Magnus Alkarp har skrivit en avhandling som tar ett helhetsgrepp på ett område som många olika läger har gjort anspråk på.
Arkeologen Magnus Alkarp har skrivit en avhandling om Gamla Uppsala och konstaterar att den symbolladdade platsen har fyllt diverse syften genom historien.
Foto: Robert Henriksson
I lördags disputerade han på avhandlingen Det gamla Uppsala - berättelser och metamorfoser och när manuskriptet lämnades till tryck i oktober såg han slutet på en forskningsresa som hade börjat sju år, tio månader och tjugotvå dagar tidigare. Det ska bli skönt med lite egen tid - inte minst för ett skönlitterärt författarskap som de senaste åren har legat i träda.
— Ja du, jag gjorde en uträkning över hur länge jag suttit framför datorn och räknade ut att jag har suttit i över fyra år och bara skrivit, säger Magnus Alkarp med ett leende som avslöjar att det som kan låta som en stor uppoffring har drivits av en uppriktig lust.
I sin avhandling följer Magnus Alkarp Gamla Uppsala från forntid till samtid och visar hur olika tidperioder har satt sin prägel på tolkningen av bygden. Som "Sveriges vagga" har Gamla Uppsala och kungshögarna varit tacksamma symboler för diverse utforskare och en mängd olika ideologier. Den enda samtida källan från vikingatidens Gamla Uppsala skrevs av den tyska missionären Adam av Bremen, och hans bild av en kultplats med gyllene tempel och människooffer har exempelvis satt djupa spår hos senare tiders ofta ganska okritiska läsning av området.
— Adam av Bremen hade aldrig satt sin fot i Uppsala. OCh på 1400-talet blandade man ihop begreppen och fick för sig att det hedniska Uppsala låg i staden Uppsala, säger Magnus Alkarp.
I mitten av 1600-talet kan man ana konturerna av det moderna Sverige och det är också då intresset för Gamla Uppsala skjuter i höjden. Olof Rudbecks göticism fick fäste och plötsligt var Gamla Uppsala en symbol som bevisade att Sverige var det förlorade Atlantis. Redan under förnuftets 1700-tal förlöjligades Rudbecks drömmerier, men Magnus Alkarp lyfter fram att de topografiska och arkeologiska undersökningar han gjorde faktiskt är bättre än man kanske tror.
Under 1800-talet började nationalismen växa fram i Europa och Gamla Uppsala blev nu ett huvudsäte för skandinavismen som band de nordiska länderna samman. Teorierna om forntida människooffer tonade bort och Gamla Uppsala blev en fredens kultplats.
— Sedan kom rasbiologin och det subjektiva in i bilden i början av 1900-talet och nationalismen fick mer antidemokratiska uttryck. På 30-talet hade både nazister och fascister flera möten här ute och på påsken 1943 utbröt svåra kravaller. Men under kriget användes platsen också som en beredskapsnationalistisk symbol mot både Tyskland och Sovjet. Det är intressant att platsen lockar alla politiska inriktningar, säger Magnus Alkarp.
Gamla Uppsala väcker fortfarande reaktioner, och i somras utsattes Magnus Alkarp för en mängd hot som bland annat ledde till att han tillfälligt stängde sin blogg om arkeologi.
— Det hände något i och med EU-valet. Arkeologer och historiker över hela Europa fick ta emot hot från olika nationalistiska grupperingar, säger Magnus Alkarp.
En av slutsatserna i avhandlingen är också att Gamla Uppsala är en plats som inte borde locka totalitära, antidemokratiska grupper utan i själva verket en symbol för ett öppet samhälle.
— Gamla Uppsala var i forntiden en mötesplats för hela det som räknades till Sverige. Alla som befann sig inom rikets gränser var välkomna, oberoende av etnicitet. Platsen beskriver egentligen en ljus historia, även om kungasagorna och vikingatiden har en del mörka fläckar. Det har varit ett politiskt centrum, en kultplats, en marknad och här valde man också, och kunde avsätta, sina kungar. Det här har varit ett väldigt öppet ställe.
Så jobbar vi med nyheter