Tankeexperiment

Då mördas USA:s president Bush och en utredning för att finna den skyldiga dras omedelbart och kraftfullt i gång.
Precis som i vilken tv-dokumentär som helst varvas intervjuer med olika inblandade under dramats gång. Vägen och minuterna fram till dådet skildras i filmens första tredjedel, där stabsmedlemmar och säkerhetsmän får uttala sig. Men också ansvarigt polisbefäl i Chicago, där presidentens kortege hotas av osedvanligt hatiska demonstranter just denna speciella dag.
De resterande två tredjedelarna ägnas åt utredningen av mordet. Det är också här spänningen förfaller en aning till vanlig polisfilmsnivå, där jakten på en mördare skymmer sikten från den mer politiskt riktade kritiken.

Filmens argumentation om det amerikanska samhällets utveckling efter ett slikt dåd är i linje med Michael Moores dokumentär Farenheit 9/11. Men denna har en allvarligare ton, en dov och lite dyster musikslinga ligger som bakgrundsraster filmen igenom. Stundtals blir den faktiskt lite tråkig, staplade intervjuer har ett begränsat fascinationssvärde.
Alla intervjupersonerna spelas av okända skådespelare, vilket naturligtvis förstärker den dokumentära känslan. Noteras kan att den misstänkte syrianen och påstådda al-Quaidamedlemmen aldrig får komma till tals själv. Men det är å andra sidan hans hustru, spelad av Hend Ayoub, som får inleda filmen. Hon är också den som får ge röst åt de starkaste känslorna efter ett dåd som detta.

Man behöver förmodligen inte vara så väldigt pro-Bush för att uppleva ett fiktivt mord på en levande person och en av världens ledare som provocerande. I amerikanska tidningar har man pendlat mellan att geniförklara filmens upphovsmän och att förklara dem avskyvärda. President Bush lär själv inte ha sett filmen. Vissa tv-kanaler har till och med vägrat att visa reklamtrailers för den.
Denna simulerade dokumentär, eller ?mokumentär? som den kallas i pressmaterialet, har också kallats banbrytande. Men Peter Watkins var faktiskt först med denna berättarteknik i sin film Krigsspel (1967), där följderna av ett kärnvapenkrig gestaltades med dokumentära metoder.

En av konstens uppgifter är väl att göra just tankeexperiment. Vad skulle hända om....? Death of a president ger med dokumentärens medel trovärdiga stämningar och drag i USAs offentliga politiska liv. Den skisserar också tämligen troliga följder av dådet, baserat på vad vi sett hittills, åtminstone från vår sida av Atlanten. skildringen av president Bush är förhållandevis neutral och det går inte att utläsa av filmen att Bush och hans administration är dum, så enkelt är det inte. Komplexiteten i hur världen tycks vara beskaffad blir tydlig och utmattande. Inte minst utmattande.

Tankeexperiment

DEATH OF A PRESIDENT. Handlingen i Death of a president har så att säga inte hänt än. Filmen är ett avancerat och väl genomfört tankeexperiment, vars berättelse utspelas i oktober 2007.