En grupp på cirka 10 har samlats i Medicinhistoriska museets högresta sekelskiftesbyggnad. Museet som en gång var del av Ulleråkers mentalsjukhus.
Visningen börjar på övervåningen där museichef Urban Josefsson visar en miniatyr över sjukhusområdet. Vid mitten av 1800-talet etablerades psykiatrin som profession och 1861 fick Ulleråker karaktären av ett psykiatriskt sjukhus.
– Det var en optimistisk tid. Flera personer lades in här, men tanken var inte att de skulle förvaras för livet, säger Urban Josefsson.
Han pekar på sex byggnader som står ställda mot varandra i glasmontern.
– Vårdbyggnaderna speglar varandra. Kvinnor och män separerades för att förhindra kärleksaffärer med oönskade graviditeter. Kärlek uppstod även mellan personer av samma kön, men det sågs inte som något egentligt problem, berättar han.
Den lågmälda och semesterlunkande gruppen hummar intresserat. Han berättar vidare att det fanns tre patientgrupper: lugna, halvlugna och oroliga. De oroligas avdelning kallades "stormavdelningen".
På Ulleråker ligger 1 290 patienter begravda med enkla träkors. Den sista patienten begravdes 1956.
– Här finns onekligen många tragiska berättelser. Släktforskare har hittat personer här som ingen vetat om eftersom man inte talade om psykisk sjukdom, säger Urban Josefsson.
Vi rör oss in i ett rum utsmyckat med patienten Augusta Strömbergs tavlor. Hon lades in 1900 efter att ha diagnostiserats med schizofreni.
– Här ser ni en bestämd kvinna som möter betraktarens blick, till skillnad från många patienter som viker undan med blicken. Hon visste sitt värde och var övertygad om att hon hade en kallelse, som hon gav uttryck för i sin konst, säger Urban Josefsson.
I nästa rum klär broderier väggarna. Normalt sett var textilarbeten något för de kvinnliga patienterna, men en man som fick tillåtelse var Johan Andersson. Han kom att bli en skicklig brodör.
– Han var övertygad om att han var den legitime kungen av Norge och Sverige. När unionen bröts 1905 vägrade han att acceptera det. Han var mycket lugn och fick röra sig på stan. Ibland gick han till regementet för att inspektera sina soldater. Militären spelade då följsamt med, säger Urban Josefsson.
I rummet intill står ett badkar. I det tvångsbadades patienter i 12 timmar för att bli lugna. Metoden ersattes av behandlingar som elektroterapi på 1930-talet och psykofarmaka på 1950-talet.
– Psykofarmaka möjliggjorde den öppenvård vi har i dag. Men den ständiga tvistefrågan om medicin kontra behandlingar lever kvar, säger Urban Josefsson.