"Tack Soran för ett fint sommarprogram"

I en av de bästa slamdikterna jag hört frågar sig en Uppsalapoet: När blev jag svensk? eller om det är: När blir jag svensk? Jag kommer att tänka på den när jag hör komikern Soran Ismails sommarprogram.

Soran Ismail.

Soran Ismail.

Foto: Janerik Henriksson

Kultur och Nöje2012-08-01 15:34

Han, uppvuxen i Knivsta, kom hit från Irak som litet barn, efter en svår flykt som hans föräldrar tvingades utstå. Soran, som många lärt känna från Parlamentet eller från ståupp-scenen, är inte blond, och detta faktum gör att han ibland skiljs ut, speciellt under uppväxten. Det är den gamla vanliga historien, vi har hört den för många gånger. Den handlar om att den som kommer hit ska sköta sin anpassning själv – det har hävdats mycket hårt på sistone från vissa håll. Men hur anpassad man än är ses man som annorlunda ändå – även om man bott i Sverige i hela sitt liv. Att välkomna den nyanlände, att ta med den i gemenskapen tycker del svenskar inte är deras ansvar.  Den som ser främmande ut misstänkliggörs. Soran skulle kunna vara förbannad på den svenska svårtillgängliga gemenskapen. Men det är han inte: han är, som alltid, avslappnad och han reflekterar, väger och tänker och önskar. Som utbytesstudent i USA gör han erfarenheten att man antas vara amerikan tills man själv säger att man är något annat. Man kan inte annat än att stämma in i den önskan han utsäger mot slutet av programmet: det vore najs om det var så även här.
Tack Soran för ett fint sommarprogram.

SOMMARPRATARE

Soran Ismail
Sveriges radio P1, onsdag

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!