Ta med spypåse

Det mullrar i biostolarna när Gerald Butler drar på sig hjälmen och rider ut i krig. Som kung Leonidas av Sparta vrålar han fram varje replik som ett hungrigt djur. Och vilka repliker sen: "Minns denna dag, män, för den kommer att tillhöra er för evig tid". Eller "spartaner - förbered er för ära!". Självaste Mel Gibson hade varit stolt.

Sällan har grymhet skildrats med en så uppenbar fascination och glädje. I sepiatonade stridsscener med det ilsket skummande havet som fond spetsas svartmuskiga perser av skrattande spartaner. Blodet sprutar i Matrix-svävande pärlor utan att fläcka ned "de godas" blankpolerade bröstmuskler. Kameran hänger lystet kvar vid de döda kropparna.
Efter tio minuter förvandlas skönheten i bilderna till en förolämpning mot publiken. Är det meningen att vi ska svälja det här bara för att filmbolaget har lagt miljoner på effektmakare och teknik?

På historielektionerna i högstadiet fascinerades jag av berättelserna om det totalitära Sparta där pojkar tränades till elitsoldater från sju års ålder, och där en majoritet av befolkningen var slavar under en liten krigarklass. Där finns allt som behövs för att göra en spännande film. Men 300 är bara en orgie i aggressivitet, där machokrigare i motljus ställs mot fjolliga fiender i krimskrams.
Slutligen en varning: om du har för vana att leta efter politiska paralleller till vår nutid - ta med spypåse. Äckligare krigspropaganda får man leta efter.

Ta med spypåse

När Zack Snyder tolkar Frank "Sin City" Millers bombastiska serieroman om det mytomspunna slaget vid Thermopyle (480 f Kr) gör han det med ett barns storögdhet inför historiens vingslag. Ett blodtörstigt, fascistiskt barn med känsla för vackra bilder.