Här möts neopsykedelia, drömsk indierock, soulpop och hemlandets gamla storheter Split Enz, och det är en tilltalande anrättning. Melodisinnet är osvikligt och de har fingertoppskänsla för vilken instrumentering som passar låtarna. De tio låtarna spretar lite åt olika håll men känns ändå som naturliga delar i en synnerligen originell helhet. Det här är en skiva som lockar till att bli lyssnad på om och om igen.
Bästa spår: "Bob Lennon John Dylan"