Sympatiskt , finstilt och på tvärs mot Hollywoodschablonerna

Två vilsna människor möts i ett skyhögt och lyxigt Tokyohotell och försöker stå ut med sina respektive livssituationer tillsammans. Egentligen är det hela handlingen i Sofia Coppolas andra film, Lost in Translation, som är en komedi med lite sorgsna förtecken. Den är dock betydligt ljusare än hennes debut år 2000, det kritikerhyllade dramat om tonåriga självmord, Virgin Suicides.Den amerikanske skådespelaren Bob Harris, gestaltad av Bill Murray, har trötta, ledsna ögon. Han är gift sedan 25 år och hemma väntar en ständigt husrenoverande fru och barn i skolåldern. På bara ett par dagar ska han tjäna två miljoner på att göra reklam för whisky. För en amerikansk filmstjärna som passerat sina glansdagar på vita duken är det ett riktigt nerköp.Det är förstås i hotellbaren Bob Harris träffar den trettio år yngre Charlotte, spelad av Scarlett Johansson. Båda är lika sömnlösa. Hon har följt med sin man som är rockbandsfotograf, bland annat för att fundera ut vad hon ska göra av sitt liv med en akademisk examen i filosofi i bagaget.Med den blippande, tv-spelsspelande och karaokesjungande miljonstaden som fond lär de känna varandra och blir goda vänner. Det är faktiskt lite oklart och definitivt oförutsägbart hur det ska utvecklas. En av filmens främsta förtjänster är att handlingen går på tvärs mot traditionella Hollywoodmallar och inte följer det klassiska mönster som manliga regissörer brukar skildra med en äldre man och en ung kvinna som huvudkaraktärer. Sofia Coppola berättar finstilt, med värme och till synes med mycket lätt hand. Eventuellt berättas en kärlekshistoria, eventuellt handlar det om om vänskap och livskriser. I antydningar förmedlas sensualism och närhet.Lost in translation är en annorlunda komedi och det är riktigt roligt på sina ställen. I synnerhet i mötena med japansk kultur och - för oss västerlänningar - ett obegripligt och ordrikt språk.Bill Murray är ganska nedtonad och har därmed gjort sitt livs hittills bästa rolltolkning. Rollen är faktiskt skriven direkt för honom. Det komiska omkring honom sker med minimalt av åthävor från hans sida men med maximalt av timing.Scarlett Johansson spelade den ena av de två säregna tjejerna i Ghost World. Här tar hon ett rejält kliv framåt i karriären som gått fantastiskt snabbt med tanke på att hon är född 1984.Lost in translation är flerfaldigt Oscarsnominerad och borde ha goda chanser att knipa någon av statyetterna. Roligast vore det om Sofia Coppola blev den första kvinnan i filmhistorien som får en för regi. Det är en mycket sympatisk film hon har gjort.