Kärleken är blind heter det och just därför kan det vara marigt att hitta den om man bara stirrar på ett vackert yttre.
Sebastian är en rikemanskille som drar runt med killkompisarna på Stureplan om nätterna och jobbar i klädbutik på dagarna. Hans liv är till synes fullt av oförlösta musikerdrömmar och engångsligg med platinablonda reservdelstjejer.
Då händer en olycka som gör att Sebastian blir blind. Glidarlivet på Stureplan är över, hans bitterhet total och ett antal blindassistenter avverkas i rask takt. Men så får han Mia som assistent och viss gemenskap uppstår. Trots att hon inte är någon innetjej. Och Sebastians sångkarriär kan ta ny fart när han kan ägna sig mer åt den. Men förvecklingar uppstår, förstås. På alla plan.
I Lisa James Larssons debutlångfilm har diskussionen om yta och innehåll när det gäller relationer en friskhet och en ömsint värme. Sissela Kyle och Peter Andersson ger rollerna som Sebastians prövade föräldrar dramatisk tyngd.
Flera av de unga skådespelarna får vi säkert se mer av framöver, även om ingen av de två huvudrollsinnehavarna är någon debutant. Martin Wallströms veka framtoning kunde vi lära känna i I rymden finns inga känslor och Mylaine Hedreul är heller inget oprövat kort, med bland annat titelrollen i Linas kvällsdagbok bland erfarenheterna.
Handlingen är för genren romantisk dramakomedi tämligen förutsägbar. Men uppsåtet med filmen ter sig så sympatiskt att det är lättförlåtligt.