Sydsverige ligger inte i Skåne
KRÖNIKA. Det är något avigt med våra förbindelser med Tyskland. Medan svenska författare översätts i parti och minut är återflödet ytterst begränsat av tyska författare som kommer ut i vårt land, skriver Bo-Ingvar Kollberg.
med tanke på att hela 31 universitet i Tyskland har svenska språket som särskilt ämne med ett tjugotal studenter var.
Relationerna mellan Tyskland och Sverige ägnades en lång kväll i Tessinska Palatset i Stockholm i fredags kväll. Besök grannen innan stigen växer igen! var den uppfordrande titeln på programmet. Svenska institutet, Tysklands ambassad och landshövdingen i Stockholms län, förutvarande Tysklandsambassadören Mats Hellström hade bjudit in. Det handlade om våra bilder av varandras länder i dag. Men också om alla de år, mellan 1630 och 1815 då Sydsverige var detsamma som norra Tyskland i det som i dag är Mecklenburg-Vorpommern och Brandenburg.
De första att röja i buskvegitationen och göra stigen farbar var Hans Magnus Enzensberger och Carl-Henning Wijkmark. Om någon är Enzensberger i dag en institution i tyskt kultur- och samhällsliv. Under större delen av förra århundradets senare del har
han varit en samhällskritiker av rang men också provokatör som ställt åtskilligt av det som brukar anses för politiskt korrekt på huvudet. De litterära genrer finns knappast, där Enzensberger inte gjort en insats. Skandinavienvännen Enzensbergs uppgift vid sammankomsten var inte minst att belysa vilka förändringar som inträtt under de senaste decennierna.
I Tyskland har Sverige av och till och för det mesta betraktats som ett föregångsland. När Folkhemmet befann sig på sin högsta punkt förundrades man över hur politikerna hade burit sig åt för att "tämja människosläktet". Eller hur synen på överheten hade uppstått som en välvillig makt, som vill befolkningens bästa. Så som den svenska modellen såg ut vid denna tid betraktades den som förebildlig. Men Enzensberger hade också lagt märke till hur den svenska neutraliteten förvandlats till en sedvänja, något som passiviserat invånarna till iakttagare i stället för deltagare. Och bidragit till den etiska självbilden att vi är "mera moraliska" än andra. I dagens verklighet tyckte Enzensberger att Sverige blivit det långtråkigare landet av de bägge vid en jämförelse. Och där är det nog svårt att säga emot honom!
Carl Henning Wijkmarks intresse för Tyskland är av tidigt datum. En av de viktigaste impulsgivarna var Bertil Malmberg som hjälpt honom att upptäcka såväl Hölderlin som Rilke och Goethe. Sedan hade han hittat den tyska upplysningstraditionen med Lessing, Heine och Tucholsky som föregångare till dagens Hans Magnus Enzensberger. Annars var det kontrasterna och konflikterna i den tyska kulturtraditionen som hade utövat den främsta dragningskraften. Närvaron av denna tradition i dagens svenska samhälle lämnar dock mycket övrigt att önska, menade Wijkmark och hänvisade till hur språkkunskaperna successivt avtagit. Ett område där Tyskland i dag har mycket att lära Sverige är när det gäller den hos oss försåtliga sammanblandningen av underhållning och kultur. Här gör man en tydlig boskillnad i vårt södra grannland. Vilket är en förutsättning för att den resurssvagare kulturen inte helt skall utplånas, kunde man tillägga.
Resten av kvällen ägnades åt de konstutställningar som öppnats sistlidna helg i Tessinska Palatset vid Slottsbacken 4 i Stockholm. Men också åt det arbete som pågår att väcka liv i alla de historiska minnesmärken som finns i Nordtyskland efter den långa svensktiden. Med tanke på hur intresset för historia expanderat under senare år, borde här finnas mycket att hämta. Frank Junge från hansasstaden Wismar berättade om folkfesten Schwedenfest, som äger rum i augusti varje år. 40 procent av gästerna brukar komma från det forna hemlandet. Dirk Alvermann från universitetsarkivet i Greifswald uppehöll sig vid de många kulturella förbindelserna med Thomas Thorild som den i dag mest kände företrädaren i spetsen. Heiko Wartenberg, musieman vid Pommersches Landesmuseum i Greifswald, pekade på hur Sverige utgör en viktig del av den lokala historien. Och inte bara det. Under Sverigetiden var Ernst-Mortiz-Arndt-universitetet, som grundades 1456 vårt lands äldsta lärosäte. Det bör vi i Uppsala kunna bjuda på!
Likaså att det var en lundensare, idéhistorikern Andreas Önnerfors, som lyfte fram i ljuset att Sverige 1757 upprättat det första husarregementet på Rügen. Syftet var att inom den upprättade koalitionen mot Preussen inta Berlin. Man höll på i 6 år utan att lyckas. Detta försök rann alltså ut i sanden. Kanske var det något slags kompensationstänkande som låg bakom Önnerfors förslag att inrätta ett svenskt Kulturinstitut i Berlin med gästlägenheter i stället! Ett sådant initiativ vill man gärna tillstyrka.
Det skulle kanske befrämja de svensk-tyska förbindelserna ännu mera än vad lika smidige som resolute programledaren, professorn i tyska Helmut Müssener, med bistånd av den ivrigt inhoppande Mats Hellström, lyckades åstadkomma denna kväll. Om detta nu alls är möjligt.
bo-ingvar.kollberg@unt.se
Så jobbar vi med nyheter