Sverige, Sverige, fosterland

Uppsala Kammarkör med Erik Hellerstedt som dirigent och pianoackompanjatör var huvudagerande, som gäster hade man tre spelmän (2 violiner, gitarr) samt sex dansare ur sällskapet Philochoros. Det nästan överdrivet fullbelastade konsertprogrammet hade fyra huvudsakliga beståndsdelar:1) svenska nationalsångliknande verk (kom inte förrän i början av andra konserthalvan)2) svensk och nordisk national- och årstidslyrik3) svensk och nordisk spelmansmusik (ibland med dans)4) två sånger ur Kristina från Duvemåla, musikalen byggd på V Mobergs utvandrar- och invandrarepos.W Stenhammars Sverige var nog tänkt som ny nationalsång men var lite för svår att sjunga för gemene man. Kören sjöng den med bra helhetsuppbyggnad. R Althéns sång Land, du välsignade är lätt att lyssna på men har för stort tonomfång för att sjungas som samsång. Barytonsolist Kristian Jakobsen bevisade detta övertygande till stelt pianospel.E Griegs Våren, C Nielsens Aftenstemning, O Lindbergs Pingst och H Alfvéns Aftonen blev de stora klassikerna i det nordiska lyrikblocket. Vårdade framföranden, stundtals hämmade av väl hård klang i starka partier. Nielsensången sjöngs av manskör med ojämn stämbalans. A Södermans fyrsatsiga körsvit Ett bondbröllop utfördes med engagerat bra känsla för relationen text/musik. De tre spelmännen tog direkt över och exekverade två "bonniga" versioner av såväl en polska som en brudvals, den förstas gungiga svikt demonstrerades effektivt av dansare.Bellman tillhör verkligen svenskt musik-/lyrikarv. K—F Jehrlanders arr av Gubben Noak blev till en veritabel uppvisning av arrangörs- och uppförandekonst. Bra! J Ti- vanders arr av Joakim uti Babylon, nu kallat Babylon bossa, var föralldel rätt snyggt men inte mycket till svängig bossa nova, inte.O Olssons rappa arr av Domaredansen inbjöd direkt till efterföljande tre spelmanslåtar, en med dans till. Jag är tveksam till kombinationen violiner/gitarr i folkmusik, men visst blev det bra tunggung i sista dansen.De två sångerna ur musikalen Kristina från Duvemåla uttrycker båda ytterst personligt Kristinas tvivel, rentav ångest inför sitt liv i ett nytt land. Första sången, Hemma, sjungen solo av Kristina (Susanna Lyne) till medpassagerares (kör) deltagande kommentarer och piano-orkester, fungerade utmärkt. Men i andra sången där Kristina desperat fordrar av Gud att Du måste finnas gjorde ett enbart koristiskt framförande, bortsett från dålig textning, att ett personligt uttryck blir på tok för kollektivt neutralt.Avslutande sång, Bedårande sommarvals till T Thielemans musik och Hasse&Tages text ( i R Sunds fina arr, borde ha stått i programmet), som trots idelig uppräkning av vad vi svenskar betraktar som självklara sommarföreteelser egentligen inte handlar "om någonting alls" fick vi en passande "osvensk" avslutning på en synnerligen nordisk nationaldagskonsert.