Svenskt relationsdrama i Taipei

Kicki kommer hem till Sverige efter att ha jobbat utomlands i flera år. Under tiden har hennes nu 17-årige son Viktor växt upp hos sin mormor. Någon far till honom har Kicki aldrig presenterat, något Viktor blivit alltmer frustrerad över. Milt sagt, relationen mellan mor och son är inte den bästa.
I ett försök att få till en ny kontakt och ökat förtroende bjuder Kicki med Viktor på en resa till Taiwans huvudstad Taipei. Fast som en gömd agenda finns hennes idé om att söka upp en av sina nätkontakter, Mr Chang.
Väl i Taipei kommer dock paret snarare än mer på kant med varann. Viktor tillbringar dagarna med sin nyfunna vän Didi och Kicki letar efter alltmer desperat efter Mr Chang...

Förutom en mer våldsamt dramatisk händelse fokuserar filmen främst på relationen. Både mor och son behöver mogna och växa upp, både tillsamman och var och en för sig. Här känns berättelsen högst trovärdig och regissören Håkon Liu har hittat en nära och lyhörd regi för att lyfta fram detta.
Så har han också hjälp av en Pernilla August i hög form. Hon får fram all den förtvivlan, förnedring och skam som Kicki känner utan att en enda gång förfalla till överspel. Hennes sökande efter mening känns påtagligt ända in i kameran och ut på vita duken. Det är en av hennes starkaste roller just för att den blir så vardaglig. Det vore lätt att bara fördöma, men August får Kicki att bli vem som helst av oss med sina tillkortakommanden.
Även Viktor, spelad av Ludwig Palmell har den där tydliga närvaron som är så viktig. Taipei är heller inte så vanlig som inspelningsplats och det är alltid roligt att se något nytt. Filmen är också starkt visuellt gjord, med mängder av läckra bildlösningar.
Det behövs också, historien i sig är inte så speciell eller dramatisk. Men det är en film som stannar kvar i känslan.

Svenskt relationsdrama i Taipei

Pernilla August är i högform i relationsdramat Miss Kicki, om en mor och en son på kant med varandra. Björn G Stenberg ser en visuellt läcker film.