Det finns ett ord som författaren Fausta Marianovic saknar mer än något annat i svenskan. Det orientaliska begreppet tjeif uttrycker en njutning som inget svenskt ord kan beskriva.
Fausta Marianovic tjeifar ofta. När hon tar sig ett glas vin på balkongen och spelar musik som hon gillar högt. När hon äter surströmming och det smälta smöret rinner längs underarmarna.
– Ett typiskt tjeif är att gå barfota i det ljumma regnet och bli duschad av himmelen.
I ett långt välartikulerat brev berättar hon om det orientaliska ordet, som finns både i turkiskan och serbisk-kroatisk-bosniskan. På de sistnämnda språken har det betydelsen förlängd känsla av behag. Tjeif kan tyckas likna ordet njutning, men är inte riktigt samma sak.
– Njutning är en upplevelse av lust och behag som man har fått eller tagit sig. Tjeif är en upplevelse av behag, lust och njutning som man har skapat eller skaffat sig själv på ett medvetet sätt och förlängt känslans varaktighet så länge det går.
Eftersom någon motsvarighet inte finns på svenskan har Fausta Marianovic själv uppfunnit en svensk översättning – behåg.
Lekfullt böjer hon det nyuppfunna ordet. En behågare brukar behåga, en behågfull stämning möjliggör ett behåg och ett behågshandikapp innebär en oförmåga att behåga.
– Nästan allt man gör kan man också göra med behåg om man tycker om det.