Svenska riter med distans

Anders Björck suckar irriterat under ett telefonsamtal i en fönstersmyg i Uppsala slotts representationsvåning. Vid ett annat tillfälle upptäcker han att programmet för invigningen av prins Carl Philips fotoutställning på Gustavianum med kungaparet har sina brister.
Större än så blir inte dramatiken som dokumentärfilmaren och regissören Måns Månsson redovisar efter att under ett år, närmare bestämt Linnéåret 2007, ha följt landshövdingen för Uppsala län Anders Björck i hasorna. Det blir inga utbrott med "du ska veta hut" här, om nu någon hade trott det.

H: r Landshövding är ingen traditionell dokumentärfilm med fräcka avslöjanden, tuffa intervjuer eller brunnsdjup research. I stället får vi se lågmält registrerade tablåer, utan vare sig berättarröst, pålagd musik, dramatisk klippning eller närbilder.
Måns Månsson har filmat i svartvitt med stillastående 16-millimeterskamera i långa tagningar, ofta på halvdistans. Fotot har kvaliteter och ger ett säreget intryck.

Månsson har sagt att han eftersträvat en stil som antropologer hade på 20-talet när de filmade i Afrika. Här riktas kameran i stället mot svenska riter i form av ceremonier under Linnéåret.
Den här tekniken och den svartvita filmen har både sina fördelar och begränsningar. Den ger ett klart "dokumentärt" intryck, skapar en autenticitet, men också ett intryck av att det som vi ser utspelas i en förgången tid.
Distansen ger några komiska poänger, men förvånansvärt få. I stället drabbas jag ibland av ett medlidande med dessa höga tjänstemän - de är nästan alltid män - som med sådant allvar detaljplanerar kungabesök, bandklippningar och invigningar.

Filmen är definitivt inget försök att göra sig lustig över Anders Björck i hans roll som högste ceremonimästare. Han har superkoll på det mesta.
- På en sekund ser jag om något är fel, säger hövdingen.
Björck är därtill en skicklig skådespelare som agerar avspänt vid skrivbordet. Sekreteraren Marie Ullerstedts ansikte får vi aldrig se.
Dock, ett ögonblick, en glipa i masken. När Anders Björck skall agera såningsman vid Linnés Hammarby ser han en kort stund lite vilsen ut.

Månsson har lagt fokus på grå detaljer vid sidan av pompan. Visst ger han en tidsbild, men alla dessa ryggar, genomgång av almanackor och triviala samtal är inte så upphetsande. Det blir lite småtråkigt ibland.

Svenska riter med distans

Filmen är definitivt inget försök att göra sig lustig över Anders Björck i hans roll som högste ceremonimästare, skriver Gunnar Carlsson.