Svenska på Facebook
En vän är inte alltid en vän, konstaterar Anna Ehn, som lär sig mer och mer om hur man socialiserar i den virituella Facebook-världen.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag nu har pratat med personen IRL förstår jag bättre vad som gäller. Denna inbjudan är ingen inbjudan. Snarare är den att betrakta som en reklamskylt - se här vad mycket kul det händer runt mig - som han har skickat alla sina Facebookvänner, över 400. Att just jag skulle tacka ja och dyka upp på festen var aldrig aktuellt. I så fall skulle han ha bjudit in mig till ett slutet event. Så klart, menade han.
Jag hade helt enkelt inte förstått språket. Inte hängt med ordens förändrade valörer. I de nya betydelserna som skapas i de sociala medierna.
Som det här med vänner. När jag fick mina första vänförfrågningar på Facebook, kanske från någon på jobbet, var jag skeptisk. Va? Vara vänner? Nej nej. Vän är man ju med ett fåtal, utvalda människor som man har en nära relation till. Och vi är ju bara ytligt bekanta. Så nej tack, det blir inget.
Återigen: en misstolkning av Facebookspråket. Jag begrep inte att en vän inte alltid är en vän. Utan lika gärna kan vara någon man träffat någon gång och gillat eller bara snackat med eller som är kompis till en kompis kompis. Typ.