I det senaste numret av Opis barnkultur nr 1/2015 skriver Fredrik Söderling en artikel kring just detta och det med utgångspunkt i ett besök på ”The International Library of Children’s Literature” i Tokyo. Ett statligt finansierat barnbibliotek som till ytan går att jämföra med Kungliga biblioteket och som idag innehar 400 000 böcker från 120 länder. Kanske något att inspireras av för landets styrande!
Vad är det då som japanerna gillar? Jo, Pippi såklart! Världens starkaste flicka som nu i sjuttio år revolterat mot vuxenvärlden. Något som de japanska barnen inte riktigt tycks identifiera sig med, även om de gillar hennes styrka och tillgivenhet. De känner snarare igen sig i de utomordentligt präktiga Tommy och Annika, berättar den japanska barnlitteraturforskaren Yasuko Doi i artikeln.
Men framför allt är det de finlandssvenska Muminfigurerna som vunnit såväl de vuxna som barnens hjärta - men också det med modifikation. Originalversionerna av Muminsagorna var alldeles för svarta och filosofiska och karaktärerna för ruffa för den japanska smaken och har därför gullats till, på samma sätt som Pippi i det närmaste blivit ett monstrum av käckhet. I alla fall enligt min (svenska) smak.
Varför japansk manga tycks falla oss svenskar i smaken, det är dock en annan fråga.