Göteborgaren Kapten Röd har blivit en stor favorit på Uppsala Reggaefestival. När han återkom till årets upplaga var det den stora scenen som gällde och publikleden var täta långt innan han satte igång var.
Förväntningarna var alltså höga och Kapten Röd gjorde ingen besviken. Han har sitt eget musikuniversum och liknar ingen annan artist. Dancehall, traditionell rootsreggae och rock med punkattityd möts på ett lika självklart som unikt sätt i hans låtar. I de välformulerade och varierade texterna kan han ge bitska kängor till det politiska etablissemanget, känna värme och empati med utsatta människor eller skriva underfundigt med mångbottnad humor. Ljudteknikern förstod också att låta sången hamna främst i mixen.
Kanske var detta Kapten Röds bästa spelning hittills på Uppsala reggaefestival. Han fick omedelbart publiken med sig och såg till att hålla tempot uppe spelningen igenom. Han utstrålade energi där han studsade runt på scenen i sin egen uniformsskjorta.
Senare på kvällen uppträdde Uppsalaartisten Mekka på tältscenen. Som artistnamnet antyder är hans muslimska tro en viktig del av hans musik. Det märks inte minst i texterna där temat är hopp, tillit och ett starkt avståndstagande från våld och terror.
Musikaliskt blev Mekka en frisk fläkt på festivalen med sin högenergiska dos av lika delar dancehall och rootsreggae med inslag av rock och hiphop. Det var ett övertygande framträdande som definitivt gav mersmak.
Mellan Kapten Röd och Mekka uppträdde den jamaicanske legendaren Johnny Clarke på stora scenen. Hans romantiska rootsreggae var tilltalande och den souliga rösten i god form. Med sig hade han ett samspelt femmannaband, där särskilt basisten och keyboardisterna satte färg på låtarna.
Clarke har mycket rutin att falla tillbaka på och delvis förlitade han sig lite mycket på det. Han gjorde det han behövde, men ansträngde sig inte för att få till det där lilla extra som skiljer en godkänd insats från en storartad upplevelse. Den har gången stod han sig slätt bredvid sina svenska kollegor.