Svensk småstad Nessers nya miljö
För tre år sedan utkom Uppsalaförfattaren Håkan Nessers sista kriminalroman. Trodde han. Men på fredag landar ännu en, Människa utan hund, i bokhandeln.
— Vissa uttalanden får man äta upp, säger Håkan Nesser.
På fredag utkommer Människa utan hund, där en ny polisman har en viktig roll. Gunnar Barbarotti heter han, är yngre än Van Veeteren och mer av en grubblare. Än en gång rör sig Håkan Nessers figurer i en fiktiv värld. Men denna gång mot en tydlig svensk fond.
— Det är en fiktiv stad som kallas Kymlinge, med 70þf>000—80þf>000 invånare i Västsverige.
Familjedrama
Kymlinge heter en tunnelbanestation i Stockholm som aldrig öppnade. Den byggdes, men aldrig förorten som var planerad ovanför. Namnet kan också associeras till Håkan Nessers hemstad, Kumla.
— Att ha en fiktiv stad är ännu ett av de många beslut som man fattar utifrån en känsla. Skulle jag ha en riktig stad, eller den frihet som fiktion möjliggör? Men någonstans måste man ju börja ljuga, någonstans måste man bli fiktiv. Nu blev det vid stadsgränsen.
Det är ingen utpräglat rafflande historia Håkan Nesser berättar denna gång. Boken beskrivs snarare som ett familjedrama. Gunnar Barbarotti dyker inte upp förrän efter 183 sidor.
— Det är ingen polisroman på samma sätt som de med Van Veeteren. Men med tanke på att någon måste betrakta det som händer i boken så behövdes det en polis. Eftersom det blir fler böcker så måste det vara någon som på ett naturligt sätt utreder vad som händer.
Först i kvartett
Människa utan hund är den första i en tänkt kvartett.
— Första varvet med tvåan är klart. Den ska gås igenom tre, fyra gånger till och kommer ut i augusti nästa år. Jag håller samtidigt på lite med trean.
Den nya boken är nummer 19 i Nesserhyllan. Men trots att den första utkom 1988 så tycker Håkan Nesser inte att hans skrivande har utvecklats i någon högre grad.
— Jag är inte säker på att det skulle ha blivit någon större skillnad om jag hade skrivit dem i omvänd ordning. Varje berättelse kräver sin form. Jag har i första hand velat berätta en historia som inte är lik de tidigare.
Å andra sidan läser han inte om sina böcker.
— Nej, jag läser dem kanske tio gånger under två år, så jag kan dem i princip utantill.
Filmerna däremot ser han gärna.
— Ja, jag är framför allt mycket förtjust i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.
Så jobbar vi med nyheter