Svensk fantasy på kartan

Anders Björkelid fascineras av det oförklarliga. Skevheterna i tillvaron, det som inte är vad det ser ut att vara. Något som han också har försökt fånga i sin fantasyroman Ondvinter - Berättelsen om blodet, den första i en serie om fyra om tvillingarna Sunia och Wulf.
- Fantasy ska röra sig på ett symboliskt plan. Vara öppen för många tolkningar i stället för att vara bunden till en verklighet. Genom läsningen ska man komma i kontakt med sina drömmar, sin fantasi, säger han.

Följaktligen är han inte intresserad av att prata om vad Ondvinter handlar om. Inte på en konkret nivå - det är upp till var och en. Men ett genomgående tema i serien är fanatism. Här finns ett folk som är styrda av regler, låsta i förutbestämda synsätt. Dessutom hotar den stora kylan, ondvintern, med en obeveklig nedfrysning som får allt att stelna och livet att försvinna.
- Jag ställer mig frågan: vad händer när reglerna blir viktigare än det de står för? När man blir fången i sina regler och tappar förmågan att kompromissa eller ifrågasätta. Jag vill diskutera den typen av fanatism, säger han.

Vi sitter i Anders Björkelids vardagsrum i Ulleråker i Uppsala. På golvet står backar med leksaker, sonen är på förskolan men ska snart hämtas. Anders Björkelid är lärare i svenska, historia och layout på Rosendalsgymnasiet. Romanen har han skrivit på kvällar och helger, parallellt med andra uppdrag som illustratör och serietecknare. Han säger att han är arbetsnarkoman, en person som ständigt vill skapa. Röra om i tankarna och fantasin. Men det är svårt att få tiden att räcka till, i synnerhet sedan han blivit förälder.
- Jag skrev Ondvinter på ett år. 300 ord om dagen. Det var vad det fanns utrymme för, säger han.

Ondvinter ges ut i slutet av våren. Själv är Anders Björkelid nu djupt inne i del två, som enligt planerna ska komma nästa år. Men de senaste veckorna har sjukdomar sinkat arbetet och han ligger efter i skrivandet. Skymtar visserligen slutet men mycket jobb återstår. Dessutom funderar han över det här med tonen. Hur han ska kunna hålla samma ton genom hela serien.
- I stället tänker jag att jag ska göra läsaren besviken. Att man ska börja läsa del två och inte riktigt känna igen sig, tänka: nej! Det här är ju inte samma som i första delen! Fast sedan ändå läsa vidare och fångas av det nya, säger han.

För han vill inte fastna i det som han kallar för genrelitteraturens förbannelse. Att läsarna efterfrågar identiska upplägg och att man som författare bara ska upprepa ett säljande koncept. Nej, Anders Björkelid vill sätta sina egna ramar. Kallar sig för en avvikare, en som tycker tvärtemot de flesta. Inte minst vad gäller fantasy. Han älskar fantasy men anser att det mesta som ges ut är dåligt. Skrivet med ett alltför blommigt språk, med "femton adjektiv på varje substantiv" och en extrem redovisning av detaljer. Och med det blommiga språket följer ofta en blommig och detaljerad berättelse, uppbyggd kring häftiga karaktärer i häftiga miljöer.
- Usch. Jag blir beklämd - det är bara såpopera förklädd i fantasyrekvisita. Fantasy måste vara mer än så - mer drömskt, sublimt, säger han och lutar sig tillbaka i lädersoffan, knäpper händerna runt knät.
- Jag månar om det antirealistiska. Det symboliska. Det magiska. Ska man ändå ljuga, kan man göra det ordentligt - lögnen är ju konstens grundförutsättning, säger han.

Svensk fantasy på kartan

Författaren Anders Björkelid från Uppsala vill trigga läsarens fantasi. Skapa tänjbar fantasy, öppen för tolkning. I vår ger han ut Ondvinter, en fantasyroman för ungdomar.