Svensk dokumentär av internationell kaliber

Efter filmer som Kajmanen, Gomorra och Il Divo hamnar den italienska politiken åter i blåsväder när Erik Gandini återvänder till sitt hemland och undersöker hur det kommer sig att den politiska makten och televisionen har förenats. Regissören följer människor på olika nivåer: mekanikern som försöker bli en korsning av Jean-Claude Van Damme och Ricky Martin och vars högsta dröm är att få medverka i tv, paparazzikungen som ser sig själv som en modern Robin Hood (!) i det att han tar bilder på kändisar och sedan tar betalt av dem för att inte läcka bilderna till media. Han tar pengar från de rika och ger till, just det, sig själv. Vidare skildras huvudfiguren Silvio Berlusconi som med sitt gangsterleende har hypnotiserat ett helt land.

Även om ikonofili och politisk narcissism redan utförligt studerats av Haneke på bioduken känns Videocracy som en nödvändig väckarklocka. Gandini har gjort en av årets viktigaste svenska filmer och en dokumentär av internationell kaliber. Hans bakåtlutade, ibland farligt nära naiva och nostalgiska berättarstil känns uppfriskande i en historia som inte behöver de onödigt spexiga, Michael Mooreska spydigheterna. Gandini låter bilderna tala och åskådaren får bilda sig en egen uppfattning.

Min huvudsakliga invändning gäller avsaknaden av ett renodlat feministiskt perspektiv. I skrivandets stund visas Top Model och jag kan inte låta bli att sorgset se de slående likheter som finns mellan kvinnoförnedringen och objektifieringen av kvinnokroppen på svensk och italiensk tv. Vad är egentligen skillnaden? Och hur skiljer sig dessa program åt från ren pornografi om man bortser från själva sexualakten? Italien är ett skrämmande patriarkalt land och jag önskar att Gandini hade följt en av de många kvinnor som är beredda att sälja sina kroppar för de där tre minuterna i rampljuset och, som det sägs i filmen, tvätta, städa, laga mat, föda barn och tjäna sin man - med ett leende på läpparna.
Och på en punkt är jag djupt oense med Gandini: Berlusconis tv-imperium är en noggrant utstuderad videokratisk maffia. Man ska inte tro något annat. Det är en smula egendomligt att regissören inte ser det när den strukturella och metodiska maktutövningen är så slående uppenbar i hans egen film.

Svensk dokumentär av internationell kaliber

Videocracy är en av årets viktigaste svenska filmer och en dokumentär av internationell kaliber, skriver Hanif Sabzevari.