Svartvita möten
KRÖNIKA. Årets första skivkrönika över nya jazzplattor har pianot i fokus. Instrumentet har ju också stått i blick- och hörpunkten i stort sett sedan musikformen började utkristalliseras.
Björn G Stenberg
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mest piano för pengarna i denna genomgång får man på dubbelalbumet Duet. Där möts två musikanter över ålders-, köns- och världsdelsgränserna. Superpianisten Chick Corea - som gästade Uppsala för ganska exakt åtta år sedan - gillar att göra mer eller mindre udda duetter. Här har han slagit sig ihop med betydligt yngre japanska pianisten Hiromi. Tillsammans gör de musik som frustar och bågnar av spelglädje. Samspelet sitter som gjutet och inspiration hämtas från deras respektive bakgrund i latino och japanska klanger. Främst handlar det dock om en gemensam grund i jazzhistorien. Det svänger något kopiöst när de samtalar, grälar och faller varann i talet i all vänskaplighet.
Det blir förstås inte rättvist att jämföra övriga pianister med denne samtida gigant. Det ska heller inte göras, alla nämns i sin egen rätt. Och det räcker långt det också.
På hemmaplan har vi Daniel Lantz Trio där kapellmästaren är en högst driven instrumentalist. Tillsammans med basisten Mattias Åström och trummisen Daniel Olsson lirar han loss ordentligt i ett antal egna välkomponerade låtar i jazzens mittfåra som ger mersmak. Särskilt då när man dessutom tar in ett antal gäster som tillför både folk och klassiskt. Trion kan gärna våga lite mer av det i framtiden, grunden har man redan.
Klassiska kompositörer som Ravel och Debussy lånade från den tidiga jazzen. Nu har det blivit populärt att tolka deras verk i jazztappning, som den impressionistiska formen gör dem extra lämpliga för. Denna gång är det Peter Knudsen som tillsammans med sin trio ger sig på verk som En fauns eftermiddag, Prélude och Childrens corner. Det har blivit ett spännande och utmanande spel som ger musiken en ny dimension, samtidigt som allt det vackra i originalen tas till vara.
Fler pianotrios: Erik Lindeborg Trio spelar klassisk triojazz men blandar dessutom gärna in konstmusik, indiskt och rock. En laddad energi blir resultatet, särskilt som albumet är inspelat live, på Fasching i Stockholm. Det är trions debutalbum och det lovar gott för framtiden.
Hanna Elmquist har debuten bakom sig, detta är hennes andra album. Hon har hittat en egen ton, med ofta mörka drag, som är hennes egen. Rösten är inte så speciell i sig men hon hanterar den på ett originellt och spännande sätt. Roligt att lyssna in en artist som vill gå sin egen väg, även om grunden är bebop och swing. Hon har god hjälp av Björn Jansson och med på albumet finns också Uppsalas duktiga basist Martin Sjöstedt.
Piano i all ära, men saxofon spelad av en mästare slår minst lika högt. Polarpristagaren Sonny Rollins visar med ett antal liveinspelningar vad han kan prestera. Inspelningarna är gjorde mellan 1980 och 2007 och visar kanske inte direkt på någon utveckling men väl så tydligt på mästartonen och handlaget. Så ska det låta!
Sonny Rollins
Road Shows Vol 1 (Doxy Records)
Chick Corea/Hiromi
Duet (Stretch/Universal9
Peter Knudsen Trio
Impressions (Found you Records)
Daniel Lantz Trio
Remember when (Do Records)
Erik Lindeborg Trio
Live at Fasching (Sthlm Jazz Records)
Hanna Elmqvist
Ferry Yard Road (Sthlm Jazz Records)