Svart, meningslös skildring

Det är nästintill omöjligt att göra en cool film. För att den rätta känslan av svala männsikor med låg moral och brist på empati ska infinna sig krävs ett både smart och välskrivet manus, duktiga skådespelare och en nogrann regissör. L.A Gigiolo med Aston Kutcher i huvudrollen har varken eller. Historien om den snygge pojken från landet som har gett sig i väg till Los Angeles för att likt en gigolo leva på sitt utseende, köra en gul sportbil och göra så lite som möjligt om dagarna är varken fängslande eller ens särskilt underhållande. Den nattsvarta urbana cynism som regissörren David Mackenzie försöker måla upp lämnar mig oberörd. Manuset har för många luckor, karaktärernas möten, relationer och olika sammanhang är lösa trådar som bara hänger och dinglar filmen igenom. Det känns faktiskt lika meningslöst som hjärtlöst och det blir nästan överdrivet tydligt att all naken hud försöker kompensera för det. Så är det åtminstone till en början.

Först mot slutet när Kutchers rollfigur Nikki som efter ett misslyckat förhållande med den rika Samantha (Anne Heche) blir hopplöst förälskad i den unga men fattiga Heather (Margarita Levieva) som filmen börjar göra avtryck. Nikkis mur av cynism och jargong raseras och han tvingas sänka garden. I ett försök att släppa allt och börja om från början finner Nikki och Hether varandra och Kutcher visar att det finns något mer bakom den lätt stöddiga och svininga Nikki. Men mer än så blir det faktiskt inte. Aston Kutcher är långt ifrån en stor skådespelare, han har lyckats spela tokstolle med hyfsad framgång, men gestalta komplicerade karaktärer klarar han inte av. Inte ens hans charmiga pojkaktighet ges utrymme i den här filmen. Om man är intresserad av manliga eskorter och strävan efter snabba pengar så är American Gigolo från 1980 med Richard Gere i huvudrollen ett betydligt bättre alternativ.

Svart, meningslös skildring

L.A. Gigolo strävar efter att vara en svart skildring av cyniska förhållande mellan människor i storstaden men resultatet känns ogenomarbetat, konstaterar Niklas Kjellberg.