Svart dansk humor

Precis som i sina tidigare filmer, Blinkande lyktor och De gröna slaktarna, berättar manusförfattaren och regissören Anders Thomas Jensen om enliten hop missanpassade och vilsna knäppskallar i Adams äpplen. Rollfigurerna gör sitt bästa för att leva upp till diverse myter, men de misslyckas dråpligt. Humorn i filmen är svart, i bland våldsam, med tydlig Tarantinovarning.Skinnskallen Adam är dömd och ska vistas hos en präst på danska landsbygden, i ett litet kollektiv av kriminella. Denne präst, Ivan, är mästare på positivt tänkande så till den grad att man kan säga att hans verklighetsuppfattning svajar betänkligt. De kommer överens om Adams målsättning, att han efter sina sex veckor ska ha bakat en paj på äpplen från ett träd på kyrkogården. Men Adam ger sig den på att han ska knäcka Ivans godhet och lägger all energi på det. Under tiden hemsöks trädet med kunskapens frukt av fåglar och maskar — mycket symboliskt.Ur denna skenbart enkla fabel växer fram en historia om kampen mellan gott och ont, försedd med magiskt realistiska toner och utmejslad mot en svart humorbotten med slapstickkrydda.Skådespelaren Ulrich Thomsen gestaltar Adam, en förstockat ond och praktiskt taget stum bov och han plockar fram komiska poänger till och med ur tyst spel. Mads Mikkelsens präst, som ömsar mellan pipkrage och kortbyxor, har en mycket egen Gudsuppfattning. Det visar sig att han är en hårt prövad man, intill absurdum faktiskt.Så värst teologiskt orienterad behöver man inte vara för att ha behållning av Adams äpplen. I Danmark har den här filmen blivit en publiksuccé och nog är den en udda och roande komedi med den moderna tidens andliga vilsenhet som tema. Men mindre vilsen känner man sig knappast av denna upphottade söndagsskoleberättelse. Det är som om filmmakaren plockar cyniska poänger ur både "gott" och "ont".