Konserthuset har kostat pengar, mycket pengar. Möjligen är det också så att en hel del av alla dessa pengar borde ha använts till något annat.
Som kulturreporter i Uppsala är det dock svårt för mig att komma fram till någon annan slutsats än att det omdebatterade huset har inneburit ett rejält lyft för staden.
Flera av de evenemang som jag har besökt under de här fem åren skulle nämligen aldrig ha ägt rum om det inte vore för Konserthuset. Framför allt skulle de inte ha varit så många.Folkkära artister, smala artister, lokala artister och internationella namn har fått nya scener att spela på och, inte minst, moderna lokaler med en utmärkt akustik.
Man behöver inte heller vara ekonom för att inse att alla dessa nya evenemang har gett staden sidoinkomster. Hur mycket extrapengar spenderade till exempel inte de tusentals tillresta personer som besökte Eric Sahlström-jubiléet i helgen?
Många brukar upprepa att Uppsala minsann är Sveriges fjärde största stad och det behöver poängteras, inte minst eftersom känslan av småstad fortfarande är högst påtaglig i centrum.
Konserthuset är en av få byggnader som bryter mot detta. Den känns fortfarande djärv i sin utformning, kanske inte särskilt grann i traditionell bemärkelse, men stilren och modernistisk.
Ett skrytbygge har det kallats, och det är det väl också i någon mån, men vem vill egentligen ha ett konserthus som ber om ursäkt för sig, som smälter in fullständigt i den omgivande bebyggelsen och inte väcker känslor?
Inte jag i alla fall.
Efter fem år så känns det också svårt att tänka sig ett Uppsala utan ett konserthus. Verksamheten kan och bör ifrågasättas även framöver, inte minst så måste ekonomin kring konserter och kongresser skärskådas regelbundet. Det finns ingen anledning att ha överseende med brister bara för att grundkonceptet är bra.
Men att backa bandet till tiden före 2007, då frågan om ett "Musikens hus" stöttes och blöttes i decennium efter decennium, allt medan Sveriges fjärde stad stod utan en fullvärdig, större konsertsal, är det nog få som vill.
Själv ser jag i alla fall fram emot att få uppleva många år av kulturevenemang i huset framöver, nu närmast femårsjubileet som till skillnad från invigningskvällarna för fem år sedan helt och hållet är tillägnat den allra yngsta publiken.
För dagens femåringar kommer också Konserthuset att vara en lika självklar del av Uppsala som Domkyrkan är för oss andra.