Svängen som man inte ångrar

Man ser arkitekten Ralph Erskines ”indianby” i trä från vägen när man åker över öarna i Dalälven på väg till eller från Hedesunda. Men ett snabbt ögonkast från bilen räcker inte, nyfikenheten gör att man måste svänga in till Skaparbyn.

Den svängen ångrar man inte.

Skaparbyn är ett arkitektoniskt konstverk med konstnärlig och pedagogisk verksamhet inuti. En installation av överraskande utformade hus, med framsidorna vända mot varandra, kommunicerande. Man hör nästan hur de mumlar.

Fast mumlet kanske är rösterna från Hedesundabarn som väver på sitt sommarlov, från byfogden Stefan Örhman och konstnärliga ledaren Regina Mucwicki Mabrouk som diskuterar Hedesundavävarnas verksamhet, och från dagens besökare som går upp och ner i trapporna inomhus för att se den textilkonst som verkligen kan sägas vara (hängd) uppåt väggarna.

Byggnaderna är konstruerade med oväntat skarpa vinklar, utvärtes trappor, avsatser, altaner och ett innandöme som motsvarar det yttre. Alltså trappor och avsatser, små vrår och imponerande takhöjder om vartannat även där.

Överallt hänger bildvävar från storlek som en handflata till en triptyk, som skulle göra sig i ett större offentligt rum.

Somliga bilder är vävda i Hedesunda, andra i Harrania i Egypten.
– Det är där historien börjar, säger Regina Mucwicki Mabrouk.

Det var i början av 1950-talet, i byn Harrania strax söder om pyramiderna i Giza. Arkitekturprofessorn Ramses Wissa Wassef hade en idé. Eller snarare två. Uråldriga hantverkstraditioner borde bevaras. Barn och ungdomar borde få möjlighet att utveckla sin skaparkraft och konstnärlighet.

Han startade Wissa Wassef Art Center, i dag ett välkänt konstcentrum, där man arbetar enligt tanken att alla barn har en inneboende kreativitet som växer, om barnen får möjlighet att arbeta med konstnärligt hantverk fritt utifrån sin fantasi.

Svenske konstnären och läraren på Konstfack, Birger Forsberg, född i Hedesunda, inspirerades av Ramses Wissa Wassef  under en utställning av de egyptiska barnens vävar på Moderna Muséet i Stockholm 1960.
– Birger besökte Ramses 1963 och startade 1965 en verksamhet enligt samma pedagogik i Hedesunda, berättar Regina Mucwicki Mabrouk som började väva hos Birger Forsberg när hon var fem år.

När det nya kommunalhuset skulle utsmyckas, föreslog Birger Forsberg att en vägg skulle få vävar från de egyptiska barnen och den motsatta väggen textila bilder vävda i Hedesunda.
– Utsmyckningen invigdes 1973 av Carlo Derkert. Hedesundabarnen hade gjort fyra vävar som hörde ihop. Vi var fem barn som ville väva mer efter det, säger Regina Mucwicki Mabrouk.

Själv har hon fortsatt väva och flera av utställningens större vävar är hennes.

Birger Forsberg träffade arkitekten Ralph Erskin och tillsammans formade de Skaparbyn på Ön vid Norra Färjesundet vd Hedesunda. Erskine började rita ”byn”, som snarare är en gård med flera byggnader, 1990. 2001 var det också arkitekten själv som invigde Skaparbyn.

I dag är den forna Birger Forsbergeleven Regina Mucwicki Mabrouk konstnärlig ledare för Hedesundavävarna. Hon visar runt i den pågående utställningen av egyptiska och svenska vävar.
– Utställningen är till minne av Ramses Wissa Wassef, det är 100 år sedan han föddes.

I huvudbyggnaden hänger nu vävar med bilder av hästar, människor, hus, träd, kameler, blommor... allt vad barnen haft lust att skapa. Somliga bilder finns så högt upp på väggarna, att besökaren måste klättra uppför en eller annan trappa för att riktigt kunna se.

Utanför ateljéhuset står en vävram uppställd. Där sitter systrarna Elsa och Vivi
Widén och väver.
– Vi använder vår fantasi och samarbetar. Nu gör vi ett hus, säger de och plockar in de växtfärgade garnerna i varpen.

Skulle de tröttna på att väva har de sådär 30 meter ner till Skaparbyns brygga och badplats i Dalälven.