Suveränt mångsidig

Dessutom är hon flitig skådespelerska, både på scenen och på film. Påminner hon om några så är det kanske Marlene Dietrich och Liza Minnelli. Scennärvaron och glamouren går hand i hand med engagemanget.Nya albumet But one day ... är också det en provkarta på hennes stora register. Fem spår har hon skrivit själv och de är den största överraskningen. Hon kan verkligen skriva dramatiska sånger som sätter sig.I övrigt förlitar hon sig på självklara val som Astor Piazzolla, Jaques Brel och Hanns Eisler. Hennes tolkningar av till exempel Buenos Aires, Amsterdam, Speak low eller slitna Ne me quitte pas är alla suveränt bra. Trots att kompositörer och stilar är så olika lyckas hon göra det till en väl sammanhållen enhet. Dels förstås genom sin dramatiskt uttrycksfulla sång men också i arrangemangen. Det är en dyr och lyxig produktion som förser henne med precis den bakgrund hon behöver, om det så är stor orkester eller accordeonisten Karen Street. Laurie Anderson medverkar också på ett spår plus ett skickligt kompband.Senaste albumet har också fått en speciell puls genom att det ovanligt nog för Ute Lemper spelats in i New York. Det blir något av ett fruktbart möte mellan Det stora äpplet och Berlin.