Suverän tango med Wolff

När det handlar om tango nu för tiden rör det sig oftast om den senare formen, nuevo tango, där Astor Piazzolla fortfarande är det stora namnet. När Rikard Wolff ger sig på tangon handlar det om den klassiska där frans-argentinaren Carlos Gardel (1890-1935) fulländade formen redan på 1920-talet. När han avled bara 45 år ung var han på höjden av sin kreativitet.
Under sina glansdagar var han hur stor som helst i Argentina och han efterlämnade mängder av tangolåtar av vilka många sjungs än i dag.

Mikael Wiehe - oväntat nog - har gjort de svenska tolkningarna och han har fått till dem mycket bra. Här finns alla stämningarna från de ökända kvarteren i Buenos Aires bland hallickar, prostituerade och rumlande sjömän i början av förra seklet likaväl som all världens tidlösa bitterljuva passion.
Det behövs dock en person att framföra dem. Jag har ibland tyckt att Rikard Wolff varit alltför teatralisk i sina sångframträdanden. Här är detta perfekt. Han gör dem snudd på mästerligt med djupa pendlingar i känsloläget, inte minst ett plus för att han hela tiden har glimten i ögat.

De smäktande melodierna och svepande rytmerna hanteras kongenialt snyggt av ett gäng musiker på plats. Wolff har nämligen spelat in i Buenos Aires så detta har en äkthet och naturlighet som sällan upplevs annars på svenska inspelningar. Helt enkelt suveränt bra.

Suverän tango med Wolff

När Rikard Wolff ger sig på tangon handlar det om den klassiska där fransk-argentinaren Carlos Gardel fulländade formen. Tolkningen är suveränt bra, skriver Björn Stenberg.